Efter att ha varit en belgisk koloni i 80 år förklaras Kongo som en självständig stat 1960 men mindre än två veckor efter självständighetsförklaringen splittras landet. Den kopparrika provinsen Katanga utropar sin självständighet med det belgiska gruvbolaget UMHK:s (Union Minière du Haut Katanga, som i praktiken styrt provinsen sedan företaget bildades 1906) goda minne och eftersom belgiska styrkor redan hade intagit de större orterna i Katanga gick det väldigt snabbt att bilda en effektiv katangesisk armé. Raskt började man också att rekrytera europeiska (främst belgiska) legosoldater och kallade armén gendarmeri, dels för att det klingade mindre hotfullt men också för att kringgå FN:s förbud mot legosoldater.

I detta snabbt växande kaos ser Charlie, chaufför åt gruvbolaget Forminières boss, sin stora chans. Bolaget är beläget i Kasaiprovinsen och när Charlie lyckas lägga vantarna på resultatet av tre månaders diamantfyndigheter värda 30 miljoner dollar, lågt räknat, blir han föremål för Armand Orsinis, rådgivare åt Katangas inrikesminister, intresse. Enligt ryktet håller sig Charlie gömd i det beryktade ”kanniballägret” som bevakas av svenska FN-soldater och nu är det upp till Félix Cantor och hans handplockade män i gendarmeriet att hitta Charlie…innan någon annan gör det.

Drygt tre månader efter Stockholms Internationella Seriefestival är det så äntligen dags att börja beta av skörden av svenska serier som införskaffades vid denna tillställning. Jag tänkte börja med två album författade av Fabien Nury som är utgivna på Albumförlaget och först ut blir första delen av Katanga med underrubriken ”Diamanter” som gavs ut på svenska 2017.

Seriens fiktiva handling utspelas under Kongokrisen som var ett synnerligen mörkt kapitel i 1900-talets historia med ingredienser som makt, girighet, hämnd, mord, cynism, rasism och kolonialism. Krisen blev inte bara en hård prövning för nationen Kongo och det kongolesiska folket utan blev också en hård prövning för FN:s fredsbevarande styrkor (främst bestående av svensk och irländsk trupp) som tvingades att aktivt delta med militära styrkor i konflikten. Förutom att konflikten kostade svensken Dag Hammarskölds (FN:s generalsekreterare) liv när hans plan störtade under mystiska omständigheter så innebar Kongokrisen också att svenska trupper tvingades i strid, både på land och i luften, för första gången sedan 1814 och totalt sårades ett 40-tal svenska soldater och 19 dödades (Om man vill ha mer kött på benen när det gäller Sveriges roll så rekommenderar jag boken Fredsknektarna: FN-svenskarna i Kongo 1960-64 av Claes J.B. Löfgren (1990) eller att lyssna på P3 Dokumentär: Kongokrisen).

All denna bakgrundsinformation som jag skaffat mig innan jag läste Katanga gav maximal utdelning när det gällde att hänga med i seriens alla snåriga turer och om man är lika fascinerad av Kongokrisen som jag så är detta självklar läsning. Jag kan lugnt konstatera att det här är det bästa jag läst av Fabien Nury som bjuder på en magstark, blodig och spännande historia full av osympatiska karaktärer och jag gillar också skarpt tecknaren Sylvain Vallées (Det var en gång i Frankrike tillsammans med samme Nury, utgiven i sin helhet på Albumförlaget) sköna fransk-belgiska stil som är en blandning av realism och cartoon…med ett visst förbehåll. Flera av karaktärerna har dragning åt karikatyrhållet vilket är helt okej när det gäller västerlänningar men Vallées skildring av afrikanska karaktärer, särskilt Charlie med sina gigantiska läppar men framförallt framställningen av balubastammen som mordiska vildar och djuriska kannibaler, känns sjukt ofräsch och drar ner betyget kraftigt.

På det hela taget är också Katanga befriad från några djupare personporträtt med undantag för legosoldaten Cantor som inte har några skrupler när det gäller att döda en pojke i ett risfält, en tysk med händerna i luften eller en algerisk flicka med en bomb men som blir livrädd när hans flickvän Nora tittar på honom och säger att hon älskar honom. Han slåss för att dölja sina känslor och han måste döda många fler för att dölja att utan uniform är han ingen. En annan sak som jag gillar att Nury uppmärksammar är det faktum att korruptionen var utbredd inom FN-styrkorna i Kongo, i serien symboliserat av tre FN-soldater som smugglar in hampa i flyktinglägret…och som dessutom råkar vara svenska.

Seriens andra del, ”Diplomati”, gavs ut på franska 2017 och jag hoppas att den snart dyker upp i svensk översättning från Albumförlaget.

Trackback-adress