The Tea Dragon Society är en webbserie skapad av Katie O’Neill som överösts med fina priser, bland annat två Eisner Awards i kategorierna Best Webcomic och Best Publication for Kids (ages 9-12). Nu i veckan fick den också två nomineringar av Harvey Award-juryn i kategorierna Digital Book of the Year och Best Children or Young Adult Book och eftersom hela serien finns tillgänglig i sin helhet på teadragonsociety.com så kunde jag inte längre motstå frestelsen att läsa den.

Katie O’Neill transporterar oss till en fantasyvärld där vi får möta den unga smedslärlingen Greta som går i skola hos sin mor som är en mästare på hantverket. Hennes mor lär henne allt hon kan inklusive hantverkets historia och hur ovärderligt det var en gång i tiden, som att göra verktyg för helare som botade sjuka, svärd till äventyrare som försvarade dem mot monster eller skor till djuren som hjälpte dem med deras dagliga arbete, ja, att vara en smed hade en gång i tiden samma status som att vara en trollkarl. Greta älskar hantverket men kan samtidigt inte förstå varför det är viktigt att kunna smida svärd som bara figurerar i sagorna och som ingen använder längre men hennes mor bara skrattar och säger att Gretas far har i alla fall inga problem när det gäller att sälja dem, fast man inte har någon nytta av dem längre.

En vacker dag när Greta har varit inne i byn och handlat råkar hon stöta på en liten stackars drake som terroriseras av några utsvultna byrackor. Eftersom hundarna bara är ute efter mat blir de nöjda när Greta erbjuder dem baconet som hon handlat och tar med sig den lilla draken hem för att försäkra sig om att den är okej. När hennes far får syn på den lilla draken känner han igen den omedelbart. Dess ägare heter Hesekiel och han driver en anspråkslös men mycket välsorterad tehandel i utkanten av byn. Han är en något underlig figur men Gretas pappa är övertygad om att Hesekiel kommer att bli mycket glad att någon vänlig själ hittat hans drake och Greta beger sig raskt till den lilla tehandeln.

När det gäller mitt eget tedrickande så vill jag knappast kalla mig för en kännare men däremot är jag sjukt noga när jag ska inmundiga denna varma dryck. Jag dricker alltid Earl Grey med en skvätt mjölk och två sockerbitar och dessutom alltid i samma tekopp med medföljande fat och alltid samma typ av sked. Om det bara finns citronte, rooibos eller andra styggelser hemma eller om mjölken eller sockret är slut så har jag inga problem med att avstå från en kopp te. Mitt te, mina regler och mina ritualer.

Förutom att The Tea Dragon Society gör mig sjukt sugen på just te och till min förvåning även väcker en önskan om att pröva nya sorter och varianter så är Katie O’Neills serie en mycket charmerande och bedårande skapelse som passar utmärkt för alla åldrar men främst för sent lågstadium eller tidigt mellanstadium. Själva handlingen är inget märkvärdigt men O’Neill fyller berättelsen med en härligt varm och nostalgisk känsla men också ett fint budskap om att minnas och bevara gamla traditioner för deras egen skull och att släppa taget om gamla mörka minnen och istället skaffa sig nya och härliga sådana med människor som bryr sig om dig och älskar dig för den du är.

Själva drakarna i serien är magiska små underbara varelser som har klassiska namn efter olika tesorter, som Jasmine, Chamomile, Rooibos och Ginseng. Från deras horn växer teblad och när man använder dem för att brygga te får man ett resultat som skulle få Marcel Proust att blekna. Serien har även ett starkt budskap när det kärlek där hudfärg, ålder, kön, status eller funktionsnedsättning aldrig är ett hinder när det gäller det finaste som kan uppstå mellan två människor.

Serien rekommenderas varmt och kan som sagt avnjutas på nätet eller i en inbunden utgåva från Oni Press och jag hoppas att den, samt övriga verk av Katie O’Neill (Princess Princess Ever After och Aquicorn Cove), snart dyker upp i svensk översättning så att även svenska barn kan få njuta av en modern magisk saga.

Trackback-adress