Vif och de andra sköldmöerna från Hvallatr var ensamma. Männen i byn hade rest iväg och ingen av kvinnorna trodde att de någonsin skulle återvända och flera rövare i trakten såg därför byn som ett lätt byte. Denna missbedömning spelade dock Vif i händerna för flera av angriparna blev tagna på sängen av sköldmöernas mod, listighet och skicklighet med spjut och svärd. De hade inget att förlora och Vif tänkte försvara sig och sina närmaste till varje pris, men att ta striden direkt till rövarnas läger visade sig vara ett steg för långt. Rövarnas ledare, den ondskefulle och sluge magikern Bjarte, förklarar att Vif inte känner till vilken oerhörd kraft hon själv besitter när hon leder en hel by av sköldmöer i strid, en kraft som han kan använda för att göra henne till ett vapen som kan störta imperier, bli en drottning eller en odödlig gudinna. Vif tänker dock inte låta sig luras av magikerns kluvna tunga. Problemet är bara: om du leker med magi kan det uppstå problem men om du mördar magi…skapar du problem.

När Ryan K. Lindsay (Negative Space, Beautiful Canvas) författade serien Eternal gjorde han det med förhoppningen att tecknaren Eric Zawadzki skulle ta sig an projektet. Denna process skulle ta nästan tre år eftersom Zawadzki jobbade med den lysande serien The Dregs (också utgiven av Black Mask Studios) men när Eric till slut fick tid över blev Eternal något alldeles extra. I hans händer blev berättelsen dubbelt så lång och publicerades som ett fristående seriealbum på 48 sidor, sprängfylld av atmosfär och seriemagi när den är som allra bäst.

Seriens underrubrik, ”A Shieldmaiden Ghost Story”, sammanfattar handlingen perfekt för Eternal är just en fasansfull spökhistoria som utspelar sig i vikingamiljö och även om Lindsays ursprungliga manus är en ryslig och tänkvärd historia i samma anda som Ray Bradbury eller Edgar Allan Poe så förvandlas den i händerna på den rysligt skicklige serieskaparen Eric Zawadzki till ett litet mästerverk.

Varje siduppslag är ett litet konstverk och Zawadzkis lek med panellösningar, slow motion, tomrum och detaljer skapar ett dramatiskt och spännande verk som är ett skolexempel på när serier är som bäst och dessutom står på egna ben som ett helt eget uttryck eller egen konstart. Ingen skugga på Lindsay men att Zawadzki krediteras först för serien är en självklarhet och framförallt vill jag uppmärksamma Dee Cunniffes underbara färgpalett och Lindsays fingertoppskänsla när han envisades med att knyta just Zawadzki till projektet.

Ingen är gladare än jag att han lyckades så jag åter fick njuta av en bra historia fulländad av Zawadzki och sammantaget ytterligare en bra serie från Black Mask Studios som rekommenderas varmt.

Trackback-adress