Grigoria Rothschild spelade högt när hon, brodern Daniel och Wynn Ackermann erbjöd The Stone Chair till den ryska skolan Kankrin och hon förlorade allt. Nu, när brodern dödats och Ackermann är försvunnen, är Grigoria tillbaka för att kräva sin rättmätiga plats i Caina-Kankrin, trots vetskapen om att det är The Stone Chairs innehavare, Viktor Eresko, som ligger bakom mordet på Daniel Rothschild. Hon tänker dock inte låta sig skrämmas av Eresko utan tvärtom..hon tänker göra upp räkningen med allt och alla.

Under tiden kommer kriminalpolisen Theodore Dumas allt närmare sanningen om dessa urgamla och mörka krafter som skaffat sig makt genom pengar och blodsoffer. Hans långa och många sessioner med ekonomiprofessorn Dr. Tyler Gaddis tar honom slutligen till det allra heligaste – de okända källarvalven i Federal Reserve, USA:s centralbank i Washington, som råkar vara hemvist för ondskan själv: Mammon.

Första volymen av The Black Monday Murders av Jonathan Hickman fick ett tämligen ljummet betyg av mig eftersom jag var lite irriterad på att Hickman var mer mystisk än vanligt och att serien svämmade över av ”infographics” som släktträd, dagboksanteckningar, diagram och dylikt. Nu, lagom till att jag läst om den för att kunna göra en rättvis recension av andra volymen, har den legat till sig och jag börjar under läsningens gång inse att det här är verkligen något som jag gillar.

Andra volymen av The Black Monday Murders är mer strömlinjeformad och rakt på sak och jag plöjde igenom den i en enda skön sittning vilket kändes oerhört tillfredsställande och underbart. På det hela taget går handlingen framåt med snigelfart och det finns fortfarande en mängd frågetecken som behöver rätas ut men Tomm Coker och färgläggaren Michael Garland bjuder på underbar noirkänsla och brutaliteter som får mig att rysa av välbehag, stämningen och mystiken är på topp och så gastkramande brutal att det känns som om Mammons dödskallehuvud flåsar mig i nacken och lägger sina kalla händer på mina axlar.

Här serveras flera sköna twistar som bådar gott för framtiden, som Grigoria Rothschilds övergripande plan, Dumas nyfikenhet, Ackermanns försvinnande samt vad som egentligen hände vid börskraschen 1987 som fått namnet ”Svarta måndagen”.

Jag inser att jag är svältfödd på Hickmans härliga världsbyggen med hemliga kulter, apokalyptiska förtecken och världsomspännande konspirationer men att jag får allt detta och mer därtill i The Black Monday Murders. East of West tuffar på mot slutet och den lovande The Dying and The Dead ligger på is precis som The Manhattan Projects och den utlovade Frontier men en Hickman-serie är i varje fall bättre än ingen.

Trackback-adress