”Rook, kapten över det kungliga gardet, har flytt huvudstaden tillsammans med Olwyn, drottningen av Maar, som drabbats av en mörk förbannelse. Kapten Rooks enda hopp om att återföra drottning Olwyn till tronen och rädda kungariket från ett hotande krig ligger på en ö en halv värld bort – en plats känd genom myterna som Isola, de dödas land.”

Detta är förutsättningarna för barndomsvännerna Brenden Fletcher (Motor Crush, Gotham Academy) och Karl Kerschls (The Abominable Charles Christopher, Gotham Academy) gemensamma Miyazaki-inspirerade fantasyserie Isola som väntat drygt tjugo år på att få se dagens ljus. Jag blev sugen på serien redan när den annonserades på Image Expo (våren 2016) och hade skyhöga förväntningar när första numret dök upp i april 2018. Dessa kom dock på skam när jag kände mig som ett levande frågetecken efter första genomläsningen. Berättelsen börjar när allt det som beskrivs i mitt inläggs första stycke redan har hänt och fast jag gillar när serieskapare presenterar själva världsbygget genom interaktionen mellan karaktärerna och miljön istället för en präktig infodump så hade det varit skönt att få lite mer kött på benen.

Vem har kastat besvärjelsen på drottning Olwyn och varför? Varför är de på flykt? Vilka är det som är i krig med varandra? Vad är Hunting Clans, Hallum och Moro? Detta är bara några av de frågor som väcks i mitt huvud och efter att ha läst även andra numret började jag känna mig lite småförbannad på att Fletcher och Kerschl håller mig på sträckbänken. Jag hade läst att serien började med en liten prolog som gick som följetong i lösnumren av första volymen av Motor Crush och min frustration resulterade i att jag införskaffade dessa digitalt och jag blev inte mindre förbannad när jag upptäckte att jag hade köpt dessa nummer helt i onödan eftersom prologen fanns att läsa gratis på seriens egen hemsida isola.ca.

När min vrede slutligen lagts sig upptäckte jag att prologen var precis det jag behövde och jag fick nu se drottning Olwyn i sin mänskliga gestalt i den dramatiska episoden där den unga gränsvakten Rook utses till ny kapten över det kungliga gardet efter att hennes företrädare mördats av den makthungrige kung Bastian av Palagrine Rock då drottningen vänligen men bestämt tackat nej till kungens frieri. Här får vi också veta att Hunting Clans är krigiska stråtrövare som kräver större land- och jaktområden eftersom de skyddat kungariket Maar från de mystiska varelserna som kallas Hallum, att Moro är en sorts trollkarlar, att drottningens bror Asher är en galen kuf som borde hålla sig borta från kungarikets affärer samt att det finns en gammal relation (kanske rentav romantisk) mellan drottningen och den simpla gränsvakten Rook.

På bara tio sidor får jag reda på mer än vad jag fått i två nummer av huvudserien och jag rekommenderar därför starkt att man börjar med att läsa prologen för att undvika att drabbas av kolerisk vrede och flera gråa hår som undertecknad gjorde. Isola är en fantastiskt snygg serie där världen är lika mycket huvudpersonen som kapten Rook och stackars drottning Olwyn i sin stumma blåa tigerskepnad. Flera scener där de har ögonkontakt är magiska och jag gillar även det komiska i när Rook brusar upp över situationen och sedan ber den regala tigern om ursäkt för sitt uppförande. Den Rafiki-liknande trollkarlen Pring är också en intressant karaktär och på det hela taget är Isola en långsam och fascinerande serie med stor potential.

Trackback-adress