Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan bjuds det på kurragömma, bisarr skönhet, Mörkrets riddare, nybliven folkpensionär och Willa Fowler. Mycket nöje!
I 40 år har häxorna Bridget, Alice och Ro styrt den lilla staden Redlands i Floridas träskmarker. De valde staden för att befria den från den lokala sheriffen och hans rasistiska anhang men också för att de behövde skapa sig ett nytt hem…genom blod, offer och eld. Som lagens förlängda arm har de alltid mycket att göra och det senaste problemet på agendan är en bestialisk seriemördare som gäckar Redlands ordningsmakt. Någon är också fast besluten att få bort systrarna från toppen av näringskedjan genom att avslöja deras mörka bakgrund och hemligheter men har starkt underskattat hur långt lokalbefolkningen är redo att gå när det gäller att bevara häxornas makt. Det är som en invånare säger: ”I’d rather have a town run by monsters instead of murderers”.
Fortsätt läsa Redlands, Vol. 1: Sisters of Blood
The Uncanny X-Men var en av de allra första superhjälteserierna jag förälskade mig i på 1980-talet och en stor orsak till detta var Chris Claremont, John Byrne och Terry Austins run som gjorde serien till en av de populäraste inom superhjältegenren. Jag var serien trogen ända till mitten av 1990-talet när marknaden plötsligt svämmade över av X-relaterade titlar som gjorde det omöjligt att hänga med och bortsett från några få följetonger (Joss Whedon och John Cassadays Astonishing X-Men, Ed Brubaker och Trevor Hairsines Deadly Genesis samt Rise and Fall of the Shi’ar Empire av samme Brubaker, Billy Tan och Clayton Henry) så har jag prioriterat helt andra Marvel-serier de senaste 20 åren. Det är egentligen synd och skam för X-Men med alla deras avknoppningar är som ett eget universum inuti Marvels stora övergripande universum, fullt av underbara (och även en hel del pajiga) mutanter, stort drama och mycket action.
Fortsätt läsa X-Men: Grand Design
Den första serie jag läste av Jeff Lemire var Descender (tecknad av Dustin Nguyen) när den dök upp 2015 och därefter har jag betat av hans Hawkeye (tecknad av Ramón Pérez) och Moon Knight (tecknad av Greg Smallwood, m.fl.) från Marvel Comics, miniserien Plutona (tecknad av Emi Lenox) samt hans lysande Black Hammer (tillsammans med Dean Ormston, David Rubín, m.fl.) och nu senaste den mästerliga rysaren Gideon Falls (tillsammans med Andrea Sorrentino).
För mig är Lemire alltid ett säkert kort när det gäller skickligt handlag om både karaktärer och välstrukturerad handling samt att de serier jag läst av honom rör sig i de genrer jag gillar mest, såsom superhjältar, sci-fi, skräck och fantastik. Det finns dock en annan Lemire, nämligen indieskaparen som slog igenom med serierna Essex County, The Underwater Welder och Sweet Tooth innan han skrev ett exklusivt kontrakt med DC Comics. Serier om utanförskap, familj och utsatthet som oftast utspelas i en lantlig miljö eller långt ut i provinsen, antingen naket realistiska eller med inslag av magisk realism (eller som i Sweet Tooth, en sorts postapokalyptisk fabel) och dessutom tecknad av Lemire själv med hans alldeles unika personliga stil som alltid är känsloladdad och uppslukande. Den sistnämnda kommentaren om Lemires teckningsstil är baserad på min genomläsning av hans serie Royal City, där Lemire går tillbaka till sina indierötter och berättar om en stad och en familj som drabbats av en förbannelse, för det som gjorde att jag drog mig för att läsa Lemires tidiga serier var det faktum att jag inte alls kände mig bekväm med hans teckningsstil (ungefär som med Matt Kindt som också är en lysande författare som gärna tecknar sina egna alster) men nu älskar jag den.
Fortsätt läsa Royal City, Vol. 1: Next of Kin
Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan bjuds det på romantisk gondolfärd, sista föreställningen, koppartroll, sista farväl och psykologisk skräck. Mycket nöje!
Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.
FLAVOR #1
Manus: Joseph Keatinge
Illustration: Wook Jin Clark
Förlag: Image Comics
En intensiv och mycket givande jobbvecka gjorde att det blev torka på seriefronten för min del men efter en solig och skön helg är jag redo att ta nya tag. Veckans första nya serie är ett kulinariskt äventyr, författat av Joseph Keatinge (Glory, Shutter) och tecknat av Wook Jin Clark (Megagogo) där kockar är megakändisar och mat världens mest värdefulla råvara. Här får vi möta den olicensierade kocken Xoo och hennes förtjusande hund Buster som befinner sig i en märklig muromgärdad stad där de upptäcker ett mysterium som kan få världen på fall. Till sin hjälp har Keating en alldeles särskild kulinarisk konsult, nämligen den välrenommerade matforskaren Ali Bouzari, författare till den prisbelönade kokboken Ingredient: Unveiling the Essential Elements of Food. Förbered dig på en välsmakande blandning av Miyazaki, Hunger Games, Chew och matlagningsprogrammet Top Chef.
Välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans omslag! Här presenterar jag i vanlig ordning de i mina ögon snyggaste omslagen från veckans skörd från förlagen i staterna.
Den här veckan bjuds det på stirra-leken, Coach Boss sista strid, oväntad ansiktslyftning, Dark Gods samt Luke Skywalker och Rey. Mycket nöje!
I ett år har äkta paret George och Samantha planerat för sitt sabbatsår i Oaxaca, Mexico. Hon för att skriva klart sin roman och han för att studera insekter och återuppta sitt måleri…men detta är också en resa för att rädda ett äktenskap. George är bitter, stingslig och allmänt negativ efter att ha förlorat sitt jobb som entomolog vid ett av New Yorks museum och Samantha längtar efter barn och hoppas att George åter ska hitta passionen för måleriet som gjorde att hon förälskade sig i honom. Hon är också hemlighetsfull när det gäller arbetet med boken och att hon föreslagit destinationen för resmålet…en plats hon besökte för tjugo år sedan och som fortfarande är ett trauma hon måste bearbeta.
Fortsätt läsa Ruins av Peter Kuper
Det senaste året har jag upptäckt att biblioteken fått ett alltmer imponerande utbud av riktigt bra serier – inte bara på Malmö Stadsbibliotek (som är det största biblioteket i min närhet) utan även ute i provinsen, som till exempel Arlöv och Åkarp där jag jobbar respektive bor. Min väg in i seriernas underbara värld började på biblioteket i Åtvidaberg där jag tillbringade otaliga timmar under min mellanstadietid med att sluka Linda & Valentin, Buddy Longway, Asterix, Lucky Luke, Mystiska 2:an och mycket annat och det är underbart att se att seriekulturen fortsätter att blomstra på biblioteken. Vid ett av mina senaste besök hittade jag till min stora glädje hela följetongen av Theos ockulta kuriositeter och eftersom flera ur redaktionen på Shazam hyllat serien och jag alltid är svag för (och tyvärr svältfödd på) svensk fantastik och skräck så beslutade jag mig för att läsa hela härligheten. Dessutom upptäckte jag att Rikard recenserat de två första delarna av följetongen Deus Ex Machina men inte den tredje och avslutande så i det här inlägget får ni en recension av denna plus mina tankar om Theos ockulta kuriositeter som helhet.
Fortsätt läsa Theos ockulta kuriositeter – Deus Ex Machina: Den helige ande
Den 28 februari 1953 framförs Mozarts pianokonsert nr. 23 i Folkets radiohus i Moskva med Marija Judina som solist. Knappt är konserten till ända förrän radiohusets direktör får ett telefonsamtal från kamrat generalsekreteraren själv, Josef Vissarionovitj Stalin, som meddelar att han uppskattade kvällens konsert mycket och ser fram emot inspelningen. Radiohusets panikslagne direktör inser dock till sin fasa att det inte existerar någon inspelning eftersom konserten sändes direkt men han har en lösning på problemet: konserten ska göras om redan samma kväll så Stalin kan få sin inspelning och sedan är allt frid och fröjd. Solisten har dock ingen lust att dansa efter Stalins pipa eftersom hennes familj deporterats till Gulag men låter sig mutas. Dirigenten får en panikattack av rädsla för att göra något misstag men NKVD knackar på hos orkesterns chefsdirigent mitt i natten och tvingar honom att dirigera konserten i morgonrocken. När konserten är klar och skivan pressad uppstår ytterligare ett problem då Marija Judina smusslar med en personlig ”hälsning” i konvolutet som generalsekreteraren läser trots att han blir varnad för att brevet är förolämpande och antirevolutionärt. När Stalin läst brevet, skrynklat ihop det, lagt skivan på skivtallriken och tänt sin pipa stelnar han plötsligt till av smärta och faller ihop på golvet. Så börjar seriealbumet Stalins död av Fabien Nury och Thierry Robin, utgiven på svenska av förlaget Faraos Cigarer.
Fortsätt läsa Stalins död – en sann sovjetisk historia
