När de var yngre blev Nico Minoru, Chase Stein, Gertrude Yorkes, Karolina Dean, Molly Hayes och Alex Wilder vänner av en slump: en gång om året umgicks de med varandra medan deras föräldrar ägnade sig åt vad de kallade för ”välgörenhet”. När sanningen uppdagades att deras föräldrar egentligen var mordiska superskurkar blev ungdomarna ett sammansvetsat gäng med gemensamma yttre fiender och de beslutade sig för att ta till flykten. ”The Runaways” lärde sig att använda sina krafter eller resurser de ärvt av sina föräldrar och lyckades också besegra dem…men alla överlevde inte.

Nu, två år efter att Gertrude dog i strid, lånar Chase familjen Yorkes tidsmaskin för att förhindra sin flickväns död. Han lyckas, nästan, för Gertrude kommer att förblöda av sina allvarliga skador om hon inte får akut vård men med hjälp av Nico (och en läkare hon frammanat med sin magiska stav) överlever Gertrude. Förutom chocken över att ha lurat döden samt förlorat två år av sitt unga liv så har Gertrude svårt att acceptera att teamet gått skilda vägar. Nico är, nästan, en medlem av Avengers, Karolina går på college, Molly bor hos sin farmor och cyborgen Victor Mancha, som också var medlem i teamet, har ”dödats” av The Visions fru Virginia. Så mycket har hänt sedan Gertrudes död och alla har gått vidare och är nöjda med sina nuvarande liv…eller?

Två månader innan TV-serien Marvel’s Runaways hade sin premiär i november 2017 dök det äntligen upp en värdig fortsättning på Brian K. Vaughan och Adrian Alphonas underbara serie om ett dysfunktionellt team av tonårsrymlingar. Originalserien startade 2003 och fram till 2008 blev det 42 nummer av Vaughan och Alphona som jag rekommenderar alla älskare av tonårsdrama eller superhjälteserier att utforska. Få serier har lyckats så perfekt med att blanda känslan av utanförskap, glädje, sorg, kärlek och framförallt död för just den brutala förlusten av den cyniska och underbara Gertrude slog mig som en knytnäve i magen och markerade slutet på en era som Runaways aldrig skulle repa sig från.

 

Seriens nya författare, Rainbow Rowell, har gjort succé med sina young adult-böcker Eleanor & Park, Fangirl och Carry On och att hon beslutat sig för att återbörda Gertrude kan tyckas vara ett billigt försäljningstrick och ren fanfiction men Gertrude var den karaktär jag älskade mest i Runaways och som enade det stundtals rätt så splittrade teamet så ingen är gladare än jag att hon är tillbaka. Hela första volymen lider av mycket infodumpande för nytillkomna läsare som missat ursprungsserien och den slitna tropen att samla ihop gänget igen känns ganska tröttsam men Rowell visar att hon är som klippt och skuren för den här serien och Kris Ankas fina illustrationer samt Matthew Wilsons exemplariska färgläggning bådar gott för framtiden.

 

Förutom det rent nostalgiska i att få se teamet ”in action” igen så innehåller första volymen en dust med en ny fiende i form av Mollys lömska farmor som visar sig vara doktor i biologi och genetik och som har hela huset fullt av vilsekomna katter med mystiska krafter. Dessutom öppnar Chase ett paket från Tony Stark som visar sig innehålla huvudet efter den ”avlidne” Victor så kanske, kanske går det att väcka cyborgen till liv igen, vem vet! Att få se Gertrudes genetiskt framodlade Deinonychus Old Lace och superstarka yrvädret Molly igen är en fröjd men jag är inte lika förtjust i det faktum att Marvel återigen skriver om ursprunget för en av sina mutanter, precis som de gjort med Quicksilver och Scarlet Witch, men man kan ju inte få allt.

Andra volymen är i full gång och i och med det så kan Rowell spänna musklerna med sin egen version av teamet på riktigt och jag har mycket höga förväntningar på fortsättningen.

Trackback-adress