Vid den yttersta randen av vårt universum får vi möta ett team som har som uppdrag att reparera gamla byggnader som lämnats åt sitt öde för länge sedan: Alma är boss, hennes hustru Charlotte är egentligen skeppets kapten, hetsporren Jules är Almas systerdotter och den stumma Ellie är en briljant mekaniker. Medan Mia, teamets nya rekryt, lär känna teamet på deras resor får vi också lära känna Mia genom tillbakablickar från hennes skolgång på internatskolan Cleary där hon träffade, och förälskade sig i, den mystiska Gracie. Innan Alma och Charlotte började sin verksamhet använde de sitt rymdskepp för att hjälpa människor i nöd på avlägsna världar och när Mia känner att hon kan lita på sina nya vänner avslöjar hon anledningen till att hon sökte jobbet i första taget: hon letar efter sin älskade Grace och hon är fast övertygad om att teamet kan hjälpa henne i sökandet.

Från början hade jag tänkt använda veckan till att läsa igenom och recensera Tillie Waldens senaste seriealbum Spinning som dök upp på flera årsbästalistor under 2017 men när jag grävde djupare i Waldens redan gedigna karriär, trots sina unga år (född 1996 i Texas), hittade jag hennes webbserie On a Sunbeam som vägrade släppa taget om min uppmärksamhet och fick mig att maniskt plöja denna imponerande, och avslutade, historia.

Tillie Walden debuterade 19 år gammal 2015 med albumet The End of Summer som gav henne en Ignatz Award i kategorin Outstanding Artist 2016 och Ignatz-juryn hyllade henne även i kategorin Most Promising New Talent samma år för hennes andra album från det brittiska förlaget Avery Hill Publishing: I Love This Part. Med ytterligare ett album i bagaget, A City Inside (2016), samt Eisnernomineringar för både I Love This Part och webbserien On a Subeam så är Walden helt klart ett namn att lägga på minnet och On a Sunbeam är en unik och imponerande serie som jag är väldigt glad att jag läst och rekommenderar varmt.

Serien utspelar sig i rymden men är så långt ifrån Star Wars, Star Trek, Firefly och Guardians of the Galaxy som du kan tänka dig. I Waldens rymdopera ser rymdskeppen ut som levande, fiskliknande varelser, stora glasfönster blickar ut mot en stjärnbeströdd himmel, internatskolan har turneringar i en Quidditchliknande sport som inkluderar små rymdskepp, luften går att andas och landskapet präglas av prunkande grönska eller livsfarliga och oändligt vackra väderfenomen.

Förutom denna unika och fängslande miljö så präglas serien också av unga kvinnor utan en enda man i sikte. Mia och hennes nya vänner är alla i äldre tonåren och det tillsammans med ett queertema som inte skrivs på näsan ger On a Sunbeam en alldeles egen röst och känsla som jag aldrig upplevt tidigare. Mias uppväxtskildring är klockren och kärleken mellan henne och Grace är varm, stark och hjärtskärande på alla sätt.

Genom hela serien så använder sig Walden av enkla men effektfulla färgskalor: lila för nutid, blått för dåtid och färgen gul har också en alldeles särskild och vemodig plats. Själva historien spretar lite i början men ju varmare Walden blir i sina kläder desto bättre blir helhetsintrycket och avslutningen är fenomenal och hoppfull.

Efter att jag fallit pladask för Tillie Waldens fantastiska serieberättande så är jag ännu mer taggad på hennes album Spinning och On a Sunbeam kommer även ges ut i bokform av First Second (som även givit ut Spinning) till hösten 2018.

Trackback-adress