Drottning Abigail av öriket Barra, änka efter kung Aaron I av huset Aberdeen samt moder och regent till den minderårige kung Aaron II har blivit varskodd om en fruktad trollkarl, som huserar i det hemsökta träsket Black Bog, och som tros vara orsaken till den farsot av monster och bestar som plågar öriket. Dessa rykten har nått hennes kungliga öra via drottning Abigails trogne steward Servin Lulach som nu gett sig iväg för att ta itu med denna hemska ondska…men Lord Lulach har inte rent mjöl i påsen. Han är nämligen i maskopi med trollkarlen som inte kunnat lämna träsket på evigheter på grund av magiska barriärer och som längtar efter att lämna denna patetiska ö så han åter kan dyrkas som en gud…eller dränka de som vägrar i floder av blod.

För att kunna lämna träsket behöver trollkarlen ett magiskt vapen och ett kraftfullt sådant råkar befinna sig på ön som av en tillfällighet, nämligen det avhuggna, men fortfarande levande, huvudet efter Agatha, The Blue Witch. Problemet är bara att den som har huvudet i sin ägo, och som även skilde det från häxans kropp, är en krigare med många namn (Minotaurens son, avrättaren, Head Lopper eller bara kort och gott Norgal) och enda anledningen till att han fortfarande bär omkring på det är för att det inte ska komma i orätta händer.

Andrew MacLeans Head Lopper såg dagens ljus redan 2013 på hemsidan Brand New Nostalgia, där en grupp serieskapare presenterar sina alster inom ramen för ett nytt tema varje vecka. En av dessa veckor var temat vikingar och vips föddes krigaren Norgal som släpar runt på det mycket irriterande huvudet av Agatha Blue Witch vilket sådde ett frö till flera berättelser om denna udda duo som retar gallfeber på varandra och reser land och rike runt i en Sword and Sorcery-värld och halshugger monster eller andra figurer som råkar komma i deras väg.

De första kapitlen publicerade MacLean på egen hand men 2015 fick han möjlighet att ge ut hela serien på Image Comics. Head Lopper kom ut kvartalsvis och MacLean fick också igenom att varje nummer skulle vara extra maxat så att han fick med alla sköna actionscener och annat smått och gott och efter fyra nummer såg första volymen av serien dagens ljus i en fet tradeutgåva i oktober 2016.

Det som till en början bara verkar vara en plojgrej där MacLean får chansen att teckna det ena dekapiterade monstret efter det andra visar sig dock vara en rätt så traditionell berättelse om ont och gott, trollkarlar och magiska varelser, kungar och drottningar, förräderi och hämnd, en stor portion humor och så naturligtvis Agatha som med sitt evinnerliga tjat och ständiga hunger är seriens största behållning.

MacLeans teckningsstil är en blandning av Mike Mignola, Michael Avon Oeming och lite David Rubín och det är spännande att se hans utveckling som serietecknare under resans gång. Han fyller också Head Lopper med andra sköna karaktärer som Norgals enbente och enögde vän Orin, den unga färgade krigarkvinnan Zhaania Kota Ka och några patetiska och fega munkar som ständigt råkar illa ut.

Denna anrättning tilltalade mig mycket och jag längtar efter andra volymen som kommer ut i trade under 2018. Första volymen innehåller också en epilog som inte publicerades i lösnumren och seriens övriga gedigna extramaterial innehåller helt fantastiska pin-ups (av bland andra Max Fiumara, James Harren och Mike Mignola) och seriens alla sköna omslag.

Trackback-adress