Staden Vancouvers borgmästare har kallat intresserade till ett möte med anledning av att man skrivit byggkontrakt med Beck Lasko och hans företag Canary Enterprises. Förutom att man kommer att fräscha upp de nedgångna kvarteren runt Columbia Street så kommer byggnationen generera många arbetstillfällen och lägenheter…men alla är inte lika entusiastiska. Mister Arnold, en av många narkomaner och hemlösa som bor i detta område som alla kallar för ”The Dregs”, anar att något skumt är i görningen. Hans kompis Manny som kvarterat på en av rivningstomterna i området är försvunnen och han är inte den första och det finns även tecken på att någon sprider tyngre droger bland de hemlösa. Likt sin stora idol, privatdetektiven Philip Marlowe, börjar Arnold foga ihop alla pusselbitarna och hans alltmer drogrelaterade besatthet leder slutligen tillbaka till Ben Lasko och den lyxiga restaurangen ”La Mancha”.

Gentrifiering är ett mycket laddat ord i dagens samhälle där många förfasas över gamla klassiska stadskvarter, som Klara i Stockholm, Haga i Göteborg eller Möllevången i Malmö, där den gamla bebyggelsen antingen rivs eller ger plats åt ytterligare ett Espresso House eller Subway och som sakta men säkert förvandlar kvarteret till ett själlöst mecka för hipsters. I The Dregs (utgiven på Black Mask Studios, författad av Zac Thompson och Lonnie Nadler samt tecknad av Eric Zawadzki) dras denna gentrifiering till sin spets där cyniska storföretag rensar upp i smutsen i Vancouvers ”The Dregs” och bokstavligen lever på områdets hemlösa befolkning.

Förutom att serien är ett mycket tänkvärt inlägg i debatten om hemlösa och gentrifiering så är den samtidigt en oemotståndlig pusseldeckare i Raymond Chandlers hårdkokta skola där Mister Arnold ser sig själv som privatdetektiven Philip Marlowe i The Big Sleep eller The Long Goodbye. Med hjälp av Arnolds egna fantasifoster, en kvinna som inte så lite påminner om Eileen Wade från The Long Goodbye, vandrar han runt i den alltmer främmande staden på jakt efter sin försvunne vän, en stad som spottar och sparkar på honom ju längre in i stadens finare områden han kommer och som slutligen för honom tillbaka till ”The Dregs” som nu förvandlats bortom igenkänning.

Det är omöjligt att inte gripas av Mister Arnolds beslutsamhet och besatthet, en kraftig byggd och ovårdad man med stadens gator som sitt hem, som i händerna på seriens skapare förvandlas till en människa av kött och blod, moral, längtan och framförallt rättvisa i denna cyniska värld. Likt en Sisyphos som rullar sin sten eller en Don Quixote som fäktas mot väderkvarnar (att den ökända restaurangen heter ”La Mancha” är en skön blinkning) kämpar han oförtrutet vidare i vad som kan vara en av de mest välkomponerade miniserier jag läst.

En stor behållning är också Eric Zawadskis teckningar som perfekt fångar Mister Arnolds utsatthet och paranoida besatthet och framförallt gillar jag hans ”noir”-partier som på ett mästerligt sätt skildrar Arnolds inbillade Raymond Chandler-värld. Slutet på historien är brutalt, sorgligt, smärtsamt och samtidigt helt fantastiskt på samma gång och jag tänker definitivt hålla utkik efter fler verk av dessa serieskapare.

Trackback-adress