Chloe, Hutch och deras son Jason fortsätter sitt sökande efter superskurkar som kan hjälpa dem i kampen mot Chloes broder Brandon, farbrodern Walter och alla de andra superhjältarna som förvandlat USA till en fascistisk stat under deras eget ledarskap. Tillsammans med Tornado, Neutrino, Shockwave, Light-Girl, The Wood King, Automaton, Jack Frost och Tattoo ger de sig av till Dubai för att befria superhjälteparasiten Repro, väl medvetna om att de kommer att stöta på hårt motstånd eftersom han bevakas av superhjälten Raikou, ett oäkta barn till Walter Sampson som även ärvt hans fruktade mentala krafter. Tiden rinner dock snart ut för rebellerna inom supermänniskokollektivet då den lynnige Brandon ensam bestämmer sig för att krossa Kina och ta över den globala ekonomin och trots att alla har mäktiga krafter så befinner de sig i ett hopplöst numerärt underläge…ända tills Jason hittar Starfox, den tidigare superhjälten som blev tidernas störste superskurk, Walter Sampsons nemesis, Hutch far och Jasons farfar, i ett övergivet tidigare sovjetiskt kommunikationscenter i norra Ryssland.

Mark Millar och Frank Quitelys superhaussade superhjälteäventyr Jupiter’s Legacy, som såg dagens ljus 2013, inspirerad av både Star Wars, King Kong, romersk mytologi, Golden Age of Comics, den amerikanska drömmen och Finanskrisen 2007-2008 lyckades efter en mycket haltande utgivning leverera en bra slutprodukt som kulminerade i januari 2015 då första volymen avslutades. Därefter följde prequel-serien Jupiter’s Circle där vi fick följa superhjältarnas gyllene era på 1960-talet och även den stora schismen då George Hutchence (Starfox) lämnade teamet och blev en superskurk eftersom Walter avslöjade att han använt sina mentala krafter för att få Georges flickvän att bli kär i honom själv.

Under tiden fick den fenomenale och minutiöst noggranne tecknaren Frank Quitely chansen att färdigställa fortsättningen på Jupiter’s Legacy men under den långa resans gång har intresset för serien dalat märkbart. Till och med på Diamond, som har monopol på den amerikanska seriedistributionen, verkar det som att de glömt bort att serien existerar för de lyckades bara leverera ett av fem nummer till min brevlåda så jag fick vackert vänta på att traden skulle dyka upp.

Efter att ha läst ut andra volymen kan jag också konstatera att det inte bara är serieläsarna som tappat intresset för Jupiter’s Legacy utan även Mark Millar själv som pliktskyldigt levererar en klichéfylld, trött och oinspirerad avslutning som lämnar mycket övrigt att önska. Nerven och glöden från första volymen är som bortblåst, karaktärerna är endimensionella och förutsägbara, avslutningen är abrupt hoprafsad med ett nytt status quo som lämnar en fadd smak i munnen. Slutbetyget blir en trea och det är enbart tack vare Quitelys förtjänst som med sin underbara timing när det gäller flöde, skala, detaljer och briljant superhjälteaction lyckas skapa ett härligt stycke ögongodis men mer än så blir det inte.

I slutet av Jupiter’s Legacy, vol 2 basuneras att ett nytt kapitel med namnet Jupiter’s Requiem dyker upp 2019, som förmodligen handlar om tredje generationens superhjältar med Jason i centrum, men själv är jag måttligt extatisk över denna nyhet.

Trackback-adress