På oljeriggen Romulus på Saturnus största måne Titan är bristen på mat och förnödenheter akut och så även risken att arbetarna ska börja strejka. Alla väntar spänt på fraktskeppet Southern Cross ankomst men skeppet försvinner plötsligt från radarn och det enda som träder in i Titans atmosfär är en räddningskapsel från skeppet med Kyril ombord som hävdar att en av Southern Cross passagerare, Alex Braith, blev galen och saboterade gravitationsdriften vilket orsakade skeppets undergång. Ingen tror honom, speciellt inte Hazel Conroy, en tidigare polis från Jorden som hade bestämt sig för att gå i pension men istället valde ett enkelt jobb som personlig assistent åt Romulus chef Nathan. Hon kommer ihåg den mördade Amber Braith, vars kvarlevor fortfarande väntar på systern Alex ankomst, och hon vet också att Romulus är en lika korrumperad och vidrig plats som vilken annan del av universum där människan satt sin fot.

Mycket är sig likt i fortsättningen på Becky Cloonan och Andy Belangers klaustrofobiska rymdthriller Southern Cross trots att serien totalt skiftar fokus från kaoset på Southern Cross med Alex Braiths febriga jakt på svaret på gåtan med en mystisk artefakt från Titan till myteri och kaos på oljeriggen Romulus på samma måne i andra volymen. Skeppet och Alex försvann mystiskt i första volymen och även om jag saknar denna mångfacetterade huvudperson så presenterar Cloonan här en ny, minst lika spännande karaktär i den åldrade kvinnan Hazel Conroy. Alex var sårbar och labil medan Hazel är erfaren och cynisk och den klaustrofobiska stämningen består fast fraktskeppets oändliga korridorer och intriger bytts mot en nergången och farlig oljerigg där en livsfarlig säkerhetsstyrka i hockeymasker tagit kontrollen.

Intrigen tätnar och vi får lika många svar som vi får nya gåtor att knäcka allt medan en ganska enformig och förutsägbar katt-och-råtta-lek dominerar volymen. Seriens skurkar är kraftigt endimensionella medan ”the good guys” bestående av Hazel, Kyril och läkaren Trhn är det motsatta och persongalleriet utökas också med en tidigare okänd medlem av familjen Braith som gör berättelsen ännu mer spännande. Andy Belanger gör ett bra jobb och framförallt vill jag lyfta fram färgläggaren Lee Loughridge som skickligt framhäver industrikänslan och den ogästvänliga månen Titan i all sin prakt.

Det som håller serien vid liv är att vi inte har sett det sista av fraktskeppet Southern Cross och Alex Braith och trots en del gropar i vägen så är jag väldigt sugen på seriens fortsättning som tar ny fart i september i år.

Trackback-adress