Tim-21, kapten Telsa och Dr. Quon hålls som fångar på den artificiella asteroiden Machine Moon som är robotmotståndsrörelsen Hardwires högkvarter. Där utkämpar Tim-21 nu en förtvivlad kamp med sin ondskefulle och mordlystne dubbelgångare Tim-22 medan Quon förråder Telsa för sina egna dolda syften. Under tiden försöker Tim-21:s mänskliga ”bror” Andy, nu en vuxen och brutal robotjagande Scrapper, hitta Tim-21 med hjälp av sin exfru Effie, mer känd som cyborgledaren Queen Between och både The United Galactic Council och The Hardwire rustar för ett fullskaligt krig. Den fjärde volymen av Jeff Lemire och Dustin Nguyens rymdsaga Descender bjuder på svek, offer, komplicerad kärlek, febrigt sökande, lerplaneten Woch och vattenplaneten Mata samt ond bråd död.

I den tredje volymen av Descender tog själva huvudhandlingen en paus för att berätta fem olika berättelser om fem av karaktärernas ursprung. Den bjöd på mycket intressant bakgrundsinformation men gjorde mig också rastlös eftersom jag redan i andra volymen kände att historien trampade lite vatten och aldrig riktigt uppnådde samma höjder som den första. Berättelsen börjar återigen röra på sig i fjärde volymen men det går fortfarande i samma snigelfart som i andra volymen och med andra ord får vi åter en mellanvolym som är en förberedelse för den femte volymen med namnet ”Rise of the Robots”.

Dustin Nguyen, som Eisnernominerades för serien förra året, levererar en snygg produkt med sina sköna vattenfärger men slarvar lite med linjerna vilket ger ett hafsigt intryck jämfört med tidigare volymer. Mycket av handlingen är en transportsträcka, både för Telsa och Quon som lyckas fly och nu letar efter den mystiska ursprungsandroiden och Quons mentor Dr. Solomon samt Andys brokiga besättning ombord på skeppet Space Dagger som äntligen får upp spåret efter Tim-21.

Visst är det spännande och Lemires härliga karaktärer håller berättelsen vid liv men jag vill ha mer. Mer dramatik, mer känslor, mer action, ja helt enkelt mer av allt och mindre av evigt sökande och troperna som den ondskefulle tvillingbrodern och klichéfylld dialog som den mellan Quon och Telsa där det är så uppenbart att Quon hyser starka känslor för kaptenen som han av okänd anledning inte vågar visa. Eftersom jag vet att Lemire brukar leverera håller jag ut och hoppas att serien åter når samma höjder som i den första och även om jag gnäller som en gammal gubbe så är Descender verkligen läsvärd som helhet. Det är bara det att jag förväntar mig så mycket mer av Jeff Lemire och Dustin Nguyen eftersom de är mycket skickliga serieskapare och historien om den mänskliga androiden Tim-21 berör på så många plan.

Trackback-adress