57 år in i den nya istiden livnär sig Keaton och hennes lilla team på att transportera gods över de iskalla vidderna. När doktorerna Henry och Victoria Bonham tar kontakt med dem i Mexico City för en transport till ett laboratorium på Alcatraz tvekar Keaton först eftersom de aldrig har människor i lasten men de behöver pengarna och doktorerna Bonham betalar bra. Vad Keaton inte vet om är att det finns ett pris på deras passagerares huvuden för Dr. Henry Bonhams riktiga namn är egentligen Walter Hawthorne och han är en av medlemmarna i det ökända forskarteamet The Cold Fusion Six som försökte skapa en ny energikälla genom att omvandla klimatförändringarna men istället skapade den istid som nu råder och som dödat miljarder människor, inklusive Keatons hela familj.

Precis som min bloggkollega Anders Lundgren så lider jag av av abstinens när det gäller postapokalyptiska äventyr i frusen miljö eftersom Chuck Dixons läsvärda följetong Winterworld från IDW gjort ett temporärt uppehåll eller kanske försvunnit för gott. Därför tvekade jag inte en sekund när Vertigo lanserade den nya miniserien Frostbite, författad av Joshua Williamson (Ghosted, Nailbiter, Birthright, Flash) och tecknad av Jason Shawn Alexander (Empty Zone), med ett världsbygge som liknar Winterworld fast kryddad med en läskig sjukdom som gett serien dess namn och som fryser den drabbade från insidan och ut tills döden inträffar.

Precis när Keaton och hennes team ska borda sitt fordon attackeras de av Fuego och hans hejdukar. Fuegos uppdragsgivare, Boss Burns, lider själv av frostbite och tänker inte stoppa för någonting när det gäller att få tag i doktorerna Bonham. I tumultet som följer avslöjar Henry Bonham vem han egentligen är för Keaton och eftersom han i hennes, och hela Världens, ögon är en av Jordens största massmördare så skjuter hon honom på fläcken. Medan livet rinner ur Henry berättar han att Fuego inte är ute efter honom utan hans dotter Victoria som utvecklat ett botemedel mot frostbite. Den nu djupt ångerfulla Keaton lovar att följa Henrys sista önskan om att ta dottern till Alcatraz så hon kan färdigställa ett vaccin. Precis som Boss Burns så lider även Keaton själv av sjukdomen och hon måste sätta fart innan hon själv förvandlas till en isglass men frågan är om dottern kommer att hjälpa henne när hon får reda på vem som egentligen dödade hennes far?

Efter att ha kommit halvvägs in i serien kommer jag på att Joshua Williamson är bra på att skapa spännande koncept men att han sällan går i mål med flaggan i topp utan istället strular till det mesta med logiska konflikter, klichéer och allmänt dravel. Ghosted började bra men blev värdelös, Nailbiter var värdelös från början och Birthright tröttnade jag på efter två volymer. Frostbite är lite bättre men lider svårt av för mycket infodumpar, Keatons monologer med sig själv, styltig dialog, Fuegos isbjörn och avslutningen som påminner om värsta sortens actionfilmer från 80-talet där skurken aldrig dör.

Själva världsbygget har trevliga inslag av Mad Max, med olika gäng som de bortskämda rikemansbarnen Jack Frosts, Snow Queens som inte tar några manliga fångar och The Firemen som älskar att se saker brinna. Sedan har vi själva sjukdomen som de flesta försöker bota med att använda värmekällor, vilket enligt Victoria har motsatt effekt eftersom värmen får sjukdomen att mutera och stark kyla håller den i schack (Ni kan själva tänka er följderna med Boss Burns som tillbringar sina dagar i en stekhet bastu). Jason Shawn Alexanders snygga fotorealistiska stil ger också mersmak men annars känns serien som ett manus till en actionfilm som man glömt efter att ha sett den.

Avslutningen innehåller en skön ironisk twist och hintar om en eventuell fortsättning men jag rekommenderar hellre att du utforskar Winterworld med radarparet Scully och Wynn samt deras grävling Rah-Rah och deras jakt på Wynns föräldrar i en iskall och ogästvänlig värld.

Trackback-adress