Lisa är adopterad från Korea och hela sitt liv har hon undrat över var hon kommer ifrån och varför hon inte passar in. Till och med själva ordet adoption döljer att man varit en del av en annan familj någon annanstans och Lisas känsla av saknad blandades också med skuldkänslor eftersom hon ofta fick höra att hon hade det bättre i Sverige och borde vara tacksam för sin svenska familj. Men hur skapar man sig en identitet när man ska rita ett släktträd i skolan eller tycka om sitt asiatiska utseende när det inte finns några förebilder utan bara nidbilder? Redan i tonåren gjorde Lisa ett röttersök som misslyckades och det är inte förrän tjugo år senare när hon själv blivit mamma för andra gången som hon tillsammans med sin man gräver djupare i alla dokument om hennes adoption. När det då visar sig att det finns två helt olika dokument där det ena innehåller hennes biologiska föräldrars namn och ett annat som säger att hon är föräldralös och utan bakgrund så börjar Lisa ana att något inte stämmer. Jakten på svar fylls av lögner på lögner i en dramatisk thriller från verkligheten där Lisa bollas från den ena myndigheten till den andra ända tills hon äntligen får tag i sin biologiska mamma i Korea och hela familjen åker dit för att träffa henne.

Ordet palimpsest betyder handskrift, oftast på pergament, vars ursprungliga text raderats och ersatts med en ny och är även titeln på Lisa Wool-Rim Sjöbloms självbiografiska serieroman där ordet blir en metafor för hennes koreanska ursprung som ersatts med hennes svenska. Med en enkel och väldigt behaglig teckningsstil skildrar Lisa sakligt sin uppväxt som adopterad och alla bisarra turer i det Kafka-liknande röttersöket och bokens bruna färger förstärker också känslan av gammalt pergament.

Det är verkligen inte lätt att skriva en nyanserad och saklig recension efter att ha läst Sjöbloms starka serieroman. Den framkallar djup frustration och lika ofta som jag blev fly förbannad så blev jag också uppriktigt ledsen. Det som drabbar mig mest är mina villfarelser och totala okunskap när det gäller adoptionsindustrin i vissa delar av världen och även om Sjöbloms öde inte drabbat alla adopterade så visar Palimpsest klart och tydligt att det är alldeles för många som förlorat sitt ursprung på grund av lögner, cynism och sjuk byråkrati. Detta album borde vara ett måste för alla som studerar samhällskunskap och förutom att den är en brutal ögonöppnare så är det också ett av de bästa svenska seriealbumen på senare år, till och med ett av de bästa genom tiderna. Den bryter ny mark inom ett ämne som glömts bort alldeles för ofta, förutom av de drabbade själva, och den ställer kritiska och relevanta frågor om ett system där ingen verkar kunna ge några bra eller övertygande svar.

Boken kan tyckas texttung vid första anblick med inga ord är överflödiga i detta svenska mästerverk. Den är utlämnande, ärlig och rättfram och innehåller flera gripande scener, speciellt i mötet med Korea och hennes biologiska familj. Framförallt när hon för första gången pratar med sin biologiska mamma som snyftande upprepar hennes namn och Lisa upptäcker att det uttalas ”Ullim”. Hon har alltid varit generad för att uttala namnet Wool-Rim och tyckt att det låter hårt och fult men det är istället mjukt och vackert och passar till dess poetiska betydelse som är ”skogseko”. Hon har världens finaste namn.

Palimpsest är Urhunden-nominerad i kategorin 2016 års bästa originalsvenska seriebok och den är definitivt en av de starkaste kandidaterna till priset. Rekommenderas av hela mitt seriehjärta!!!

Trackback-adress