Under den stora superhjältekonflikten Civil War II tvingades Ms. Marvel ifrågasätta allt som det innebär att vara en hjälte och även om hon följde sitt hjärta så hittade hon inte den inre frid som hon hade hoppats på. Kamala hamnade i onåd hos sin stora idol och förebild Captain Marvel efter att ha svikit hennes förtroende och vänskapen med bästa vännen Bruno verkar slagen i spillror. Till råga på allt så har hennes älskade tillflykt, onlinespelet Battlecraft, blivit hackat av ett mystiskt levande datavirus vid namn Doc.X som får tillgång till användarnas personliga information. Viruset får reda på Ms. Marvel hemliga identitet men även att Zoe är kär i Nakia och Doc.X tänker använda dessa hemligheter för att göra Kamalas liv till ett helvete.

Kamala har varit en gamer långt innan hon blev en superhjälte och hon älskar att ta en paus från verkligheten på Battlecraft där ingen vet ens riktiga namn, alla är legendariska hjältar och gräl med kompisar eller pinsamheter från skolan trollas bort. En värld full av omedelbara belöningar där alla bär på gigantiska vapen men ingen kommer till skada. Men när Kamala trollas av ett troll från själva spelet raseras hela hennes värld och hon blir paranoid och väldigt, väldigt ensam. Det som får henne att resa sig igen är Zoes mod när hon meddelar att hon kommer att berätta sanningen om sina känslor för Nakia innan Doc.X bombar nätet med Zoes alla raderade kärleks-sms. Om Zoe vågar möta sin rädsla för sanningen så tänker inte Kamala vika sig för ett påträngande och asjobbigt troll.

Huvudarcen ”Damage Per Second” (Ms. Marvel #14-17, tecknad av Takeshi Miyazawa) är seriens största behållning. Den är väldigt spännande, lite fånig och gullig på vissa ställen (trollet lär sig av nätet och eftersom många föredrar att vara taskiga istället för snälla i cyberrymden så blir trollet elakare och fulare för varje konto det infekterar), hjärtekrossande när Zoe öppnar sina känslor för Nakia (jag hulkade faktiskt på riktigt) och allmänt underbar. Budskapet är att stå upp för sina vänner och hata hat och jag önskar att min TV-spelande son kunde ta del av detta där han sitter och skäller på domaren när han spelar FIFA eller svär när han spelar Overwatch.

”Damage Per Second” omringas av två fristående nummer: ”Election Day” (Ms. Marvel #13, tecknad av Mirka Andolfo) där Hydra försöker vinna borgmästarvalet med hjälp av fusk med misslyckas eftersom Ms. Marvel lyckas engagera New Jerseys soffliggare samt ”Meanwhile in Wakanda” (Ms. Marvel #18, tecknad av Francesco Gaston) där vi får följa en dag med Bruno under hans studier på Golden City Polytechnic Prep i Wakanda där han skaffar sig nya vänner och får möta självaste Black Panther.

Ms. Marvel Vol. 7 är en typisk mellanvolym i serien men den är så mycket bättre än allt annat jag läst från Marvel de senaste månaderna. Jag längtar efter härliga karaktärer och möten samt spännande och tänkvärda historier fria från krånglig kontinuitet och G. Willow Wilson lyckas alltid leverera just detta i en av förlagets tveklöst bästa pågående titlar.

Trackback-adress