Efter segern vid slaget om Duluth vänder sig nu familjen Carlyles väpnade styrkor till Västeuropa för att hjälpa de allierade familjerna Armitage och Bittner. Kommendör Forever Carlyle är dock allvarligt skadad och även om hennes fysiska skador läker snabbt så är hennes själsliga sår djupare och fortfarande öppna efter att fadern Malcolm ljugit för henne om hennes ursprung och existens. Men Malcolm håller fortfarande på att tillfriskna efter att ha blivit förgiftad av ärkefienden Hock och i hans ställe är det nu hans yngsta dotter Johanna som är familjens överhuvud. För att vinna kriget behöver Johanna Forever vid sin sida och hon är villig att göra vad som helst för att det ska bli verklighet, även om det innebär det otänkbara. Johanna tänker berätta sanningen för Forever om hennes ursprung…och att hon inte är familjens enda Lazarus.

Det var över ett år sedan jag recenserade fjärde volymen av Greg Rucka och Michael Larks lysande serie om den genetiskt modifierade superkrigaren Forever Carlyle i serien Lazarus men nu är äntligen en av mina absoluta favoritserier tillbaka. Det är lätt att avfärda Lazarus som Game of Thrones fast i en dystopisk framtid men fast den har ett likartat tema med en värld som styrs av mäktiga familjer med intriger, allianser och konflikter så kretsar historien i Lazarus alltid kring vår huvudrollsinnehavare och hennes inre konflikt när det gäller sin existens och hennes roll i familjen Carlyle som hon älskat hela sitt liv.

I den femte arcen, med titeln Cull (som betyder utgallring) fortsätter kriget mot Hock och hans allierade och den här gången får vi åter stifta bekantskap med flera av de Lazari som dök upp i den tredje volymen, Conclave, plus en ny otrevlig bekantskap. Sonja Bittner, som vårdats hos familjen Carlyle i fjärde volymen, återtar sin familjs slott i Schweiz som ockuperats av familjen Rauslings styrkor och deras hämndlystna Lazarus Christof Mueller och vi får även möta Joacquim (familjen Morrays Lazarus) och Sir Thomas Huston (familjen Armitages Lazarus) samt Zmey, The Dragon, som är Lazarus hos familjen Vassalovka som kämpar på Hocks sida. Till skillnad mot övriga Lazari som är taktiska genier och en ovärderlig del av varje familjs väpnade styrkor så är Zmey en hänsynslös best vars enda syfte är att demoralisera motståndaren genom att attackera och lemlästa oskyldiga civila vilket gör honom till en synnerligen farlig och obehaglig fiende.

Mycket av handlingen sker på slagfältet i den här volymen och även om Rucka och Lark skildrar detta skickligt så imponeras jag mest av kammarspelet mellan Forever och fadern Malcolm och framförallt systern Johanna som här visar en annan sida än den intrigerande och maktlystna lillasystern som äntligen fått den makt hon längtat efter. Att hon har en plan för framtiden som inte går i linje med fadern Malcolms storkapitalism och tyranni är uppenbart och att den dessutom med största sannolikhet involverar Forever lovar gott för fortsättningen.

Avslöjandet att Forever har en yngre klonkopia av sig själv gör verkligen inte livet lättare för Forever men hennes förtroende för ”storasyster” Johanna växer och så gör också hela denna mycket läsvärda berättelse. Utgivningstakten har haltat lite det senaste året och det är inte konstigt med tanke på seriens imponerande och gedigna världsbygge (som man kan njuta mer av i Lazarus: Sourcebook #1 och 2 som handlar om familjen Carlyle respektive Hock) samt Michael Larks snygga bilder. Nu tar huvudserien en liten paus för att Lark ska färdigställa nästa volym, Fracture, och under tiden får vi sex nummer av serien Lazarus: X+66, skriven av Greg Rucka tillsammans med Eric Trautmann (seriens skickliga designer), Aaron Duran och Neal Bailey och tecknad av bland andra Steve Lieber (The Superior Foes of Spider-Man, The Fix) och Mack Chater (Briggs Land) samt ytterligare en Lazarus: Sourcebook (om familjen Vassalovka) i början på 2018.

Min Forever-abstinens kommer nog hålla i sig tills sjätte volymen dyker upp men fram tills dess tänker jag glädja mig åt att Ruckas witch-noir Black Magick återvänder redan nästa vecka samt att första volymen i hans serie om ett helt team av odödliga krigare, The Old Guard, nu är avslutad och snart redo för recension. Dessutom hade jag tänkt djupdyka ännu mer i Ruckas egna tidigare serier med kvinnor i huvudrollen från Oni Press, nämligen de Eisner-belönade serierna Whiteout och Queen & Country samt Stumptown, så håll ögonen öppna och på återseende.

Trackback-adress