För första gången på tusen år kan det äntligen bli fred mellan de tre stridande klanerna på Tarana och allt är prinsessan Pias förtjänst. Hon som enligt profetiorna är ”The Eucalyptus”, fredens budbärare, har aldrig varit gladare…enda tills en mystisk främling i ett rymdskepp dyker upp på arenan och förstör The Omnimid, symbolen för freden. Princess Pia är ingen fredens budbärare och den mystiske inkräktaren är ingen främling utan hennes far, Grant McKay, som äntligen lyckats hitta sin dotter men hans ankomst riskerar inte bara att förstöra det bräckliga fredsavtalet utan även förtroendet hans dotter fått hos de styrande. Det finns dock en möjlighet att återskapa The Omnimid med hjälp av Oxhjärtat från Romador. Problemet är bara att det vaktas av den fruktade häxan Doxta i den förtvinade skogen och klanerna förbereder sina bästa krigare för sökandet. McKay beslutar sig dock för att ge sig av på egen hand, utan klanernas tillåtelse, för att ställa allt till rätta men föga anar han vad häxan Doxta kräver för att lämna ifrån sig sin dyrbara ägodel.

Rick Remender och Matteo Scaleras långkörare Black Science går från klarhet till klarhet efter att ha dippat rejält i andra och tredje volymen. Den femte volymen innehåller bara fyra nummer (Black Science #22-25) men är så välstrukturerad att det är den bästa sedan starten med fullt fokus på Grant och hans dotter Pia. Här är Remender tillbaka i samma högform som i hans mycket läsvärda Fear Agent och volymen lyckas på ett skickligt sätt blanda high fantasy med science fiction på klassiskt hederligt pulpmanér. Dessutom är det också den roligaste då Grant är en vandrande naturkatastrof eller elefant i en porlinsbutik som på kort tid lyckas fördärva det mesta vid sin entré på Tarana och det är bara början. Trots att han är en olycksfågel så är han dock inte samma narcissistiska skitstövel efter sin katarsis i fjärde volymen och som titeln i femte volymen visar är han ute efter försoning för sina handlingar.

Grant får betala ett dyrt pris för att rädda freden men det verkar, åtminstone till en början, vara värt det eftersom Pia ser att han är en ny människa och den far hon trodde hon hade förlorat. Grant är dock inte färdig med sitt uppdrag och innan han ger sig av för att leta reda på sonen Nate och de andra som skingrats mellan dimensionerna tänker han återbörda dottern till sin mor. Det visar sig dock att mycket har hänt i deras hemvärld och gamla fiender är inte bara ute för att svartmåla hans handlingar och förstöra hans familj utan de vill också ha hans kunskap för sina egna själviska syften.

Avslutningen på volymen är klassisk Remender där protagonisten får utstå både psykisk och fysisk misshandel och dessutom får vi äntligen stifta bekantskap med hans arbetsgivare Mr. Block som tyvärr är en endimensionell girigbuk. Även om allt slutar i misär så är Black Science mer intressant än någonsin och Matteo Scalera och färgläggaren Moreno Dinisio presenterar som vanligt en ögonfest som heter duga. Serien är bäst när Remender hittar handbromsen och låtar seriens karaktärer få större utrymme och jag hoppas att trenden håller i sig i kommande volymer.

Trackback-adress