Farrah Durante är en medelålders skådespelare och ensamstående mamma som spelade den klärvoajanta Cee-Lin i den Star Trek-liknande TV-serien Space Farers för tjugo år sedan. Nu har hon återigen gjort en audition för en ny filmroll i konkurrens med fem stycken tjugo år yngre skådespelare men utgången är given i en industri där ungdom trumfar erfarenhet. Hennes sorg och frustration ackompanjeras av barnvaktens sms om när hon ska komma hem till sonen Marty men Farrah orkar inte mer. Hon kör ner till kusten, lämnar väska och skor på stranden och vadar långsamt ut i det till synes ändlösa Stilla havet för att ända sitt liv…när en röst från djupet hälsar henne välkommen åter. En röst som känner hennes förlust, ilska, sårbarhet och blir stark av hennes smärta…och som vill ha något att förgöra.

Jim Zubkavich, som bara kallar sig Jim Zub i seriesammanhang, har bland annat författat serier till olika franchise som Pathfinder och Samurai Jack, Thunderbolts hos Marvel och så de egna serierna Skullkickers och Wayward från Image Comics. Hans nya serie Glitterbomb från Image är en hämndhistoria i Hollywoods cyniska drömfabrik med en mörk övernaturlig twist och den är mycket snyggt tecknad av den unge nykomlingen Djibril Morissette-Phan.

Det första som slår mig när jag läser Gliiterbomb är att det är den fjärde nya serien från Image Comics där första arcen bara innehåller fyra nummer och även om man får mycket extramaterial, som skisser och essäer, så tycker jag trenden med allt kortare arcs är lite oroväckande. Då läser jag hellre en samlad volym med flera arcs för som det är nu hinner berättelsen knappt börja innan den är slut. Nåja, nog om detta.

Trots en något endimensionell bild av Hollywood som en ytlig, sexistisk och ungdomsfixerad underhållningsindustri så är Glitterbomb ändå ett välkommet tillskott i serieskörden och det som imponerar mest är Farrahs sårbarhet och frustration men också de viktiga birollskaraktärerna som skådespelaren Brooke (tjugo år yngre än seriens huvudrollsinnehavare och den Farrah kunde ha blivit om hon inte blivit utnyttjad och förfördelad), barnvakten Kaydon (med skådespelardrömmar) och bäste vännen Dean (som Farrah skjuter ifrån sig för att skydda honom från monstret som lever på hennes känslor likt en parasit).

Morissette-Phans illustrationer är oftast helt fantastiska (framförallt de klockrena ansiktsuttrycken, hans läskiga design av monstret och Farrahs nattsvarta ögon när det tar över) och även om vissa scener är lite slarvigt och hafsigt hoprafsade så är hans bidrag till serien en stor del av behållningen.

Serien slutar väldigt plötsligt och känns i stort sett avslutad men Jim Zub och co har utlovat en fortsättning till hösten 2017 där Kaydon står i centrum och jag tänker definitivt hålla utkik efter den.

Trackback-adress