Matt Murdock var en känd försvarsadvokat men blev till slut tvungen att avslöja att han också var den maskerade hämnaren Daredevil. På något mystiskt sätt är hans hemliga identitet åter dold för allmänheten och han jobbar nu som åklagare för statsåklagarämbetet i New York City. Som Daredevil har han även tagit sig an en ung vigilante vid namn Blindspot, a.k.a. Samuel Chang, som protegé. En natt får Blindspot en märklig inbjudan och när han anländer till den nämnda lokalen upptäcker han en vidrig väggmålning, målad med blodet från åtminstone hundra olika människor. ”Konstnären” – som pressen snabbt döper till Vincent van Gore (fast han själv föredrar att kallas Muse) – lämnar ledtrådar till en annan installation: en tableau av mördade Inhumans och nu börjar en katt-och-råtta-lek där Daredevil, Blindspot och Inhumans försöker hindra mördaren från att skapa nya ”konstverk” med New York som sitt konstgalleri.

I tredje volymen av Charles Soules Daredevil (samlar #10-14 av serien) ökar temperaturen avsevärt: dels är tecknaren Ron Garney tillbaka, Soule slänger till oss lite fler kaksmulor om Matt Murdocks hemliga identitet och hans nya roll som åklagare, Inhumans (vars huvudserie författats av Soule sedan 2014) dyker upp på scenen och dessutom får vi en ny brutal fiende som spelar i samma division som Hornskallens ärkefiende, fullblodspsykopaten Bullseye.

Hela arcen ”Dark Art” är en febrig thriller, som får mig att tänka på den gastkramande och fenomenala filmen Seven, där våra hjältar hela tiden ligger ett steg efter förövaren, deras egna liv blir en bricka i den sjuka spelet samt att det krävs yttersta mod och att de utnyttjar sina egna krafter till bristningsgränsen för att stoppa den lömske Muse. Varje nummer avslutas med en spännande cliffhanger och det är svårt att inte sträckläsa härligheten.

Förutom en väl genomförd kriminalhistoria med en ryslig fiende som sätter skräck i både New York City och New Attilan så får vi även stifta bekantskap med Frank McGee, tidigare New York-polis som fått nya krafter av terrigendimman och nu istället jobbar åt drottning Medusa och hennes undersåtar. Hans inhumankraft att ”fotografera” en brottsplats så han kan studera den efteråt i alla vinklar och vrår är mest kuriosa men samspelet mellan Frank och Daredevil ger mersmak. Den lökiga fighten mellan Karnak och Daredevil känns dock mest produktplacerad.

För alla som saknat Foggy, inklusive mig själv, så dyker han upp som hastigast men att han och Murdock inte står på god fot med varandra är dagens underdrift och för er som följt Mark Waids version av Daredevil så nämns också Hornskallens tidigare kärleksintresse Kirsten McDuffie som hastigast. Gåtan om hur Daredevils hemliga identitet plötsligt fallit i glömska får vi inget svar på men däremot får vi reda på att Murdock slutit något slags avtal med New Yorks borgmästare som gjort att han fick en bra tjänst hos statsåklagaren. På grund av detta och även hans misslyckande med att ställa Tenfingers (första volymen) till rätta så står han inte i hög kurs bland kollegorna och inte blir det bättre när han smiter från sina arbetsuppdrag för att rädda staden som Daredevil.

Kontentan är att Daredevil: Back in Black, Vol. 3: Dark Art är en mycket läsvärd fortsättning på Hornskallens nya äventyr och jag ser fram emot fler volymer. Goran Sudzuka återkommer i en miniarc med Bullseye och sedan får vi i Daredevil #17 äntligen veta vilket pris Matt Murdock fick betala för att få tillbaka sin hemliga identitet…och vem som lämnades utanför i processen.

Trackback-adress