Efter att Hawkeye dödat Bruce Banner – för att förhindra Ulysses profetia om att en domedag orsakad av Hulk skulle slå in – tänker Captain Marvel hålla ett extra öga på tonårsgeniet Amadeus Cho så inte något liknande inträffar med The Totally Awesome Hulk. Black Panther och S.H.I.E.L.D.-agenten Jake Oh skuggar honom på avstånd för att se till att han inte gör något dumt mot sin väns mördare, som gömmer sig på hemlig ort.

Under tiden undersöker Amadeus syster Maddy en monsterattack i Austin, Texas och upptäcker att monstret blir starkare av andras känslor. Monstret tog ett barn som gisslan efter att Amadeus högmod fick honom att falla på eget grepp. Precis som Bruce Banner sagt så är Amadeus inget monster med okontrollerbar ilska men däremot måste han lära sig att behärska sin stolthet – annars kan det gå riktigt illa.

Innan jag börjar min recension av The Totally Awesome Hulk,Vol. 2: Civil War II (The Totally Awesome Hulk #7-12) så måste jag bara få en sak ur mitt system: Hur tänkte Marvel när de skrotade Fantastic Four och till råga på allt tog livet av Bruce Banner? Hela min serieuppväxts största ikoner har förpassats till graven eller till en annan dimension med ingen närstående återkomst i sikte. Jag fattar att de kommer tillbaka för eller senare – en död i Marvels universum varar aldrig för evigt och familjen Richards är ju bara på okänd semester – men det gör ont i mitt nördiga seriehjärta och jag saknar dem. Speciellt efter att ha läst den här volymens första två nummer där Greg Pak tillsammans med min storfavorit Alan Davis bjuder på en riktigt fin berättelse om en botad Bruce Banner som utsätter sig för både faror och förkylningar för att han äntligen kan bli sjuk eller slipper vara rädd att hans gröna alter ego ska löpa amok. Sedan rycks mattan bort under mina fötter och han är borta. Snyft!

Trots att serien obönhörligt dras med i Marvels senaste event Civil War II så lyckas ändå Greg Pak berätta en helt okej berättelse med Amadeus Cho och hans syster i fortsättningen och att han har stora planer för The Totally Awesome Hulk med Chos alldeles egna team med asiatiska superhjältar om några månader verkar lovande, men #10-12 av den här serien är en rätt blek, förutsägbar, intetsägande och tröttsam historia.

När det gäller volymens tecknare så levererar Alan Davis som vanligt med sin sköna Silver Age-stil tillsammans med Mike Farmers mustiga tuschning och Mahmud Asrar i volymens sista tre nummer bjuder också på dynamisk superhjälteaction med fint känslospel på slutet med det är Mike Del Mundo i #9 som vinner pokalen. Hans oefterhärmliga stil där varje bildruta är ett konstverk får mig alltid att tappa hakan och hela volymen är värd att köpa bara för att få beskåda hans alster.

Slutbetyget blir ändå en ljummen trea för The Totally Awesome Hulk,Vol. 2: Civil War II spretar alldeles för mycket och jag hoppas att Greg Pak kan få möjlighet att börja ett nytt kapitel med Amadeus Cho som Hulk som blir lika bra som Paks tidigare lysande sejourer med min smaragdgröne hjälte. Som avslutning tänker jag göra en parafras av den romerske senatorn Cato den äldre: ”För övrigt anser jag att Bruce Banner och Fantastic Four ska återvända”.

Trackback-adress