En av förra årets bästa serier var inte helt oväntat Klaus av Grant Morrison och Dan Mora. Tillsammans bjöd de på en klassisk originberättelse full av spänning och dramatik där Santa själv framstår som en superhjälte och som är väl förankrad i mytologin om julens mest kända gestalt – och då menar jag inte Jesus 😉 (Julaftonens fördelsedagsbarn dyker däremot upp i senaste numret av Heavy Metal (#284) där Morrison och The Molen Brothers presenterar den Conan-doftande Savage Sword of Jesus Christ, men det är en helt annan historia som jag säkert får anledning att återkomma till i framtiden). Klaus gjorde att Dan Mora fick priset Russ Manning Award for Most Promising Newcomer vid förra årets Eisner-utdelning och glädjande nog var den sjudelade miniserien inte det sista vi fick se av Santa Klaus, för lagom till jul 2016 dök det upp en välfylld och fristående one-shot från BOOM! Studios med titeln Klaus and the Witch of Winter där Klaus och hans trogna varg Lilli räddar två små barn som hamnat i klorna på en övernaturlig – och synnerligen kylslagen – fiende.

I vår tid finns det en uppsjö av olika varianter på jultomten och detta – tillsammans med det faktum att ingen vuxen människa tror på honom – är något som Morrison tar fasta på i Klaus and the Witch of Winter. Hela serien utspelas i nutid där Santas släde kraschlandar på ett hustak och där en ensamstående pappa – i full tomtemundering – försöker hämta sig från chocken att hans barn är försvunna och att Tomten erbjuder honom sin hjälp. Tjugo frågor senare får vi reda på att Santa varit fången under ett inbördeskrig i staden Lunalopolis på månen i flera decennier samt att han slutade dela ut alla julklappar själv när världsbefolkningen ökade dramatiskt och lät ”the other Santas” och barnens föräldrar göra jobbet. På bara två sidor lyckas Morrison få till och med mig att tro på tomten igen och resten av berättelsen är ett fartfyllt och spännande äventyr som ger mersmak.

Morrions grävande i arkiven ger utdelning för här får vi möta en mängd mer eller mindre kända versioner av tomten. Förutom klassiska versioner som den nederländske Sinterklaas, den finske Joulupukki och Rysslands Ded Moroz (Farbror Frost) dyker även den baskiske tomten Olentzero upp och till och med den bisarra skapelsen Moș Gerilă som var det rumänska kommunistpartiets svar på Farbror Frost som en sekulär proletärhjälte. Det slutar inte där för seriens skurk är ett mystiskt kvinnligt – och enögt – gudaväsen med makt över väder och vind som härstammar från gaelisk och skotsk mytologi, där hon är mer känd som Cailleach respektive Beira, vinterns drottning.

Vi får även besöka en av Santas gamla tomteverkstäder som är en blandning av Supermans Fortress of Solitude och Bruce Waynes Bat Cave (med eget museum och allt) och som legat öde ända sedan striden mot Pola Cola Corp (vilket jag inte kan tolka som något annat än en känga till Coca Colas iver att använda Tomten som ofrivilligt varumärke för skadliga läskedrycker). I Klaus fick vi reda på att Santa fick sina krafter av det mystiska och övernaturliga Norrskensfolket som bland annat gav honom kraften att blåsa liv i döda ting och i Klaus and the Witch of Winter visar sig detta komma väl till pass tillsammans med de tre runorna han också fick som står för glädje, gåvor och eld.

Förutom hans trogna varg Lilli får vi även stifta bekantskap med Santas egen lärjunge – vilken är en klassisk sagofigur som jag inte tänker avslöja – och så den vedervärdige överlöparen och tomtenissen Spoonlicker som nu följer häxans minsta vink i utbyte mot ett eget fordon och ett ändlöst förråd av nya skedar att slicka.

Kärnpunkten i historien är ”varför ska någon tro på Tomten?” (symboliserat av det ena barnet som förhäxats av vinterhäxan), klimatpåverkningarna (som är orsaken till att häxan försöker skapa ett vinterrike med hjälp av en armé av Santas förtrollade skog) samt även julens hedniska ursprung då denna högtid sammanföll med vintersolståndet för att ge glädje och ljus när det var som mörkast men även för att påminnas om att våren nu inte var långt borta.

Klaus and the Witch of Winter är ett mycket trevligt tillskott till Klaus och enligt Morrison själv är det tanken att det ska dyka upp fler berättelser i framtiden där vi får följa Santa i olika äventyr i tid och rum. När detta kommer att ske har jag ingen aning om och om denna serie endast kommer att dyka upp i juletid så önskar jag att det var jul året om.

Trackback-adress