För ganska exakt ett år sedan recenserade jag första numret av The Goddamned, författad av Jason Aaron (Thor, Southern Bastards, Doctor Strange), tecknad av R.M. Guéra och färglagd av Giulia Brusco, samma team som även ligger bakom den hyllade serien Scalped från Vertigo. Den här gången är fokus flyttat från en kriminalhistoria i ett fiktivt indianreservat i South Dakota i nutid till de bibliska figurerna Kain och Noah och tiden strax innan syndafloden men det här är långt ifrån harmlösa sånger om hur Noah fyller sin ark med världens alla djur som jag lärde mig när jag gick i söndagsskola en kort tid i min barndom.

Seriens huvudperson är Kain, Adam och Evas förstfödde son som dödade sin bror Abel och fick en förbannelse över sig: att inte kunna dö för mänsklig hand och evigt dömd att vandra på jorden. Hans perfekta gestalt i en värld som Gud lämnat åt sitt öde kontrasterar starkt mot ett kargt landskap befolkat av ärrade och deformerade vildar som tappat all vett och sans och att den som slår först är den som överlever. Noah bygger sin ark men är en maktfullkomlig religiös fanatiker och slavägare som skryter om sitt förbund med Gud fader och dödar alla som inte lyder hans minsta vink.

Adams son, som tappat all tro och längtar efter att dö, träffar på en ensam kvinna i ödemarken som förlorat sin ende son till Noahs slavläger och inser plötsligt när han hör kvinnans bön om hjälp att han själv en gång var älskad, att hans arv till eftervärlden inte bara är att han var den första människan som dödade en annan utan också den första som blev älskad. Dessutom hoppas han att ryktena stämmer att Noah har de mytomspunna jättarna Nephilim i sitt följe för då kan han äntligen få dö för en jättes hand.

Det här kan vara en av de mörkaste och mest hopplösa serier jag någonsin läst och den är vansinnigt snyggt och detaljrikt tecknat av Guéra. Den är skitig, blodig, fruktansvärt brutal och så realistiskt tecknad att man nästan kan känna smaken av blod eller känna smutsen av lera mot huden. En kort flashback från ett prunkande Edens lustgård till ett sargat och skövlat landskap känns i hela magen. Denna utpräglade nihilistiska misantropi är skoningslös och blytung och en närmast hädisk tolkning av Bibeln och jag vill aldrig att det ska slut. När den sista sidan är läst och allting är slut känner jag mig helt tom och övergiven. Det är verkligen ett magstarkt budskap som Aaron bankar in och det blir också extra verkligt när man tänker på hur mänskligheten orsakat så mycket ondska i världen och fortsätter att göra det ännu idag fast vi har det bättre än någonsin.

Om du gillar en hårdkokt historia med bibliska förtecken är The Goddamned helt rätt serie för dig men den rekommenderas inte för folk med svaga nerver. Varje volym är tänkt att vara fristående och nästa arc heter ”The Virgin Brides” och kommer ut någon gång 2017. Exakt vilken del av Bibeln Aaron och co kommer att våldföra sig på då återstår att se men räkna med att jag kommer att läsa den.

Trackback-adress