Black Friday må vara ett krystat sätt för den svenska handeln att kränga grejer med tanke på att det är ett fenomen exklusivt förknippat med Thanksgiving i USA, men så länge jag kan vältra mig i serier för en spottstyver så klagar jag inte. I år passade jag bland annat på att skaffa några nya serier från det ambitiösa förlaget AfterShock Comics som lyckats knyta flera stora namn inom den amerikanska mainstreamsvängen till sitt stall, såsom Phil Jenkins (Replica, Alters), Marguerite Bennett (InSEXts, Animosity), Amanda Conner/Jimmy Palmiotti (SuperZero), Garth Ennis (Dreaming Eagles), Mark Waid (Captain Kid) och Brian Azzarello (American Monster). Tre nummer av Animosity och hela första volymen av American Monster kommer att recenseras men först tänkte jag bjuda på gåtfull och mardrömslik science fiction av mästaren Warren Ellis (Moon Knight, Trees, Injection) och Phil Hester (Swamp Thing, The Wretch, Green Arrow) i den nya titeln Shipwreck.

Dr. Jonathan Shipwright, ensam överlevande efter en förlisning av en okänd och mycket hemlig farkost, vet inte var han är. Till synes fången i en parallell värld på en ändlös vandring där han likt en modern Alice från Lewis Carrolls barnbok stiftar bekantskap med den ena personen efter den andra som ställer frågor om hans existens. Det som driver Jonathan genom detta mardrömslika landskap är jakten på den mystiske Isham som saboterade det topphemliga uppdraget inom US Air Force (kallat Janus) där Jonathan utvecklade ett sätt att teleportera sig själv kortare sträckor – och sin farkost mellan olika världar.

Ellis och Hester slår redan från början an en perfekt ton av skön science fiction där det inte går att skilja fantasi från verklighet, både när det gäller mig som läsare men framförallt för Dr. Jonathan Shipwright själv. Är han död? Vem är Isham? Är alla personer som han möter hjärnspöken? Är det någon som försöker rädda honom och vad betyder alla ögon, spindlar och kråkor? Känslan av paranoid gungfly är påtaglig och även om det mesta påminner om en galen mardröm så tappar Shipwreck aldrig fotfästet utan tar oss med på en fantastisk resa som påverkar mig långt efter att jag lagt den ifrån mig.

Bitvis är Shipwreck väldigt informativ och texttung men Ellis skickliga och fängslande prosa blir aldrig pladdrande eller meningslös och Phil Hesters yxiga blockstil tilltalar mig mycket, speciellt hans mardrömslika kråkor som signalerar att den skeppsbrutne är på rätt spår.

Jag började läsa Ellis verk först på senare år och har därför missat hans tidigare alster som Authority, Transmetropolitan och Planetary men det lilla jag läst av honom har alltid fascinerat och trollbundit mig (förutom James Bond) och detsamma gäller Shipwreck. Injection var till en början en stor gåta men blev så bra i avslutningen på första volymen att jag utsåg den till Årets bästa nya serie i min Årskrönika 2015 och även om Shipwreck inte når samma höjder så är det den bästa serie jag läst från AfterShock Comics och definitivt något jag tänker hålla ögonen på i framtiden.

Trackback-adress