Bagdad 2003. Saddam Husseins regim är över. Amerikanerna har tagit kommandot, men ingen har kontrollen. Detta är Christopher Henry, tidigare polis som nu jobbar åt militären, väl medveten om. Han är en främling i landet vars uppdrag det är att utbilda nya irakiska poliser och en av hans rekryter hittas mördad vid triumfbågen ”Segerns händer”, mitt inne i den hårdbevakade Gröna zonen. I det kaos som råder är Chris den ende som verkar vara intresserad av vem som dödade honom och varför och hans utredning involverar snart två personer med motstridiga lojaliteter: Sofia, irakisk kvinna och medlem av det styrande rådet som uppfostrats i USA efter att hennes familj dödades av Saddam och som dessutom håller på att skaffa sig en betydande roll i Bagdads undre värld (hon har också haft ett förhållande med Chris i Staterna), samt Nassir, veteran inom Saddams tidigare poliskkår, vars döttrar dödats av amerikanerna och som också var en av dem som sökte upp och dödade Sofias föräldrar. Denna udda trio måste hjälpa varandra i ett ockuperat och förrädiskt land för att hitta mördarna men frågan är: tjänar deras mål verkligen rättvisan…eller en mörkare agenda?

The Sheriff of Babylon är ytterligare en av Vertigos serier från slutet av förra årets nysatsning från förlaget som nu hamnat i min ägo, tillsammans med The Twilight Children av Gilbert Hernandez och Darwyn Cooke samt Clean Room av Gail Simone och Jon Davis-Hunt, och det är en serie som redan seglat upp i toppen på mångas listor av årets bästa serier. Jag kan inget annat än instämma i denna hyllningskör för Tom King (Grayson, Omega Men, The Vision, Batman) och Mitch Gerads (The Punisher) briljanta deckare i ett ockuperat Irak är ett sant mästerverk.

Karaktärerna i The Sheriff of Babylon skildras mästerligt av Tom King med flera lager och motstridigheter som gör dem mänskliga och Gerads fångar perfekt varje fragment av både humor, sorg, uppgivenhet, fasa och skräck med sin fotorealistiska stil. Trots att det är fiktion känns allt kusligt verkligt och mycket av detta beror säkert på att King själv tillbringade en tid i Irak som specialist på kontraterrorism åt CIA.

Alla uppenbara konflikter med en ockupationsmakt blir smärtsamt tydliga där USA:s ansikte i medierna är viktigare än en riktig uppbyggning av Irak, oorganiserad byråkrati samt den totala bristen på förståelse av landets kultur, religion och historia kombinerat med en massiv militärapparat men även främlingskapet mellan amerikanerna där polisen Chris inte förstår den egna arméns tillvägagångssätt. Scenen där han försöker närma sig en ung kvinnlig självmordsbombare genom att lugnt tala med henne om andra saker funkar säkert bra i en liknande situation hemma i USA men har ingen plats i en hård, skoningslös och paranoid ockupationsarmé. Inte heller förstår han den inhemska befolkningen som visas i den dråpliga scenen med den lilla gatuförsäljaren som tror att Chris vill läsa porr och Chris tror att hans sista stund är kommen.

Min favoritscen är utan tvekan femte numret av serien som lätt kvalar in på listan över årets bästa enskilda nummer. Här delar Chris och Nassirs hustru på en flaska vodka i ruinerna av ett av Saddams palats och dryftar allt ifrån Chris skuld i 11:e september-attackerna, bristen på batterier, råttor och Babylon som civilisationens vagga. Det är ett möte mellan två individer från helt skilda världar och omständigheter men som ändå har det gemensamt att de är människor, precis som du och jag.

Att Tom King är en fenomenal författare blir bara tydligare och tydligare och tillsammans med Gerads har han skapat en krigsserie som är så mycket mer än vad den ser ut att vara. Ett nihilistiskt drama som samtidigt präglas av en stark humanism som kryper under skinnet och gör sig påmind långt efter att jag lagt ifrån mig den. Rekommenderas av hela mitt seriehjärta!!!

Trackback-adress