Privatdetektiven Dana Atkinson är på kollisionskurs med både ryska maffian och Chicagopolisen när plötsligt en vän från hennes tidigare liv söker upp henne. Dana jobbade tidigare som utredare åt den amerikanska armén i Irak, men tvingades lämna både landet och sitt jobb i vanära efter att ha avslöjat obehagliga sanningar. Nu vill hennes tidigare befäl att hon reser tillbaka till oljefälten i Kirkuk där mystiska och bestialiska mord har satt skräck i omgivningen. Det senaste fallet har dessutom inträffat vid en oljerigg som sköts av det skrupellösa företaget Verge vars paramilitära säkerhetsstyrka styrs av mannen som drog Danas namn i smutsen: Decker.

Burning Fields dök upp på min radar någon gång under 2015 och är en ambitiös skräckserie i åtta delar som nu äntligen kommit ut i trade. BOOM! Studios är verkligen långsamma när det gäller att ge ut samlingsvolymer av sina skapelser för serien avslutades redan i september förra året, men nog om detta. Serien är en osminkad blandning av Arkiv X (huvudrollsinnehavaren heter till och med Dana), Lovecraft och en socialpolitisk kommentar av USA:s närvaro i Irak och lyckas bra med alla dessa element. Väl på plats lär vi känna en lokal irakisk polis vid namn Aban Fasad som också är intresserad av att lösa fallet med de rituella och blodiga morden som försiggår. Att han dessutom tidigare varit medlem av en kult som försökt hindra mytologiska demoner från att få fäste på vår Jord gör anrättningen ännu mer välsmakande. Lägg där till det underbara samspelet mellan den stenhårda, hetlevrade och målmedvetna Dana och den lugne och analytiske Aban och vi har en vinnare…trodde jag.

Själva handlingen och premissen med serien är det inget fel på utan det är det estetiska genomförandet som irriterar mig och slutligen får mig att tappa intresset. Seriens tecknare, Colin Lorimer, har en mycket bra stil som ger en bra noirkänsla men det är kombinationen av för mycket tusch och en hel del mindre lyckade val av färgpalett av Joanna Lafuente som gör mig förvirrad, skumögd och i vissa scener helt blind. Det är fullständigt omöjligt att urskilja vissa partier av serien och det får mig osökt att tänka på en fullständigt briljant noirserie, också väl förankrad i Lovecraft-mytologin, nämligen Fatale. I den serien lyckas tecknaren Sean Phillips med ovärderligt stöd av den exemplariska färgläggaren Elizabeth Breitweiser frammana en gastkramande känsla som vägrar att släppa taget och jag kan bara föreställa mig hur bra Burning Fields hade sett ut i deras händer. Mot slutet av serien får vi en flashback med härligt kyliga vintriga färger och jag jublar, men det är för lite och för sent.

Om du vill läsa ett spännande kriminaldrama med en blandning av krigsproblematik och mytologisk ondska så är Burning Fields helt klart något för dig, men putsa glasögonen ordentligt och läs den i ett väl upplyst rum så att dina ögon åtminstone överlever läsningen. Nu tänker jag bara invänta den samlade volymen av en annan serie från BOOM! Studios, nämligen Simon Spurrier och Jeff Stokelys (teamet bakom den underbara Six-Gun Gorilla) Eisnernominerade The Spire och hoppas att jag slipper vänta längre en ett halvår på att få läsa den.

Trackback-adress