Tvillingbröderna Yaqub och Omar är lika som två bär men kunde inte vara mer olika varandra. Moderns favorisering av den yngste, svartsjuka och till slut våldshandlingar leder till att fadern skickar iväg Yaqub från Brasilien för att leva med släktingar i Libanon. När han återvänder fem år senare till den lilla hamnstaden Manaus hoppas alla att allt ska bli frid och fröjd men Yaqub är förändrad och rivaliteten mellan bröderna består.

Two Brothers är en serieadaption av den brasilianska författaren Milton Hatoums roman Dois irmãos (The Brothers på engelska) gjord av de brasilianska tvillingbröderna Fábio Moon och Gabriel Bá (Daytripper, Casanova) och är en gripande släktkrönika om livet, passion, identitet, förlust, bedrägeri och Brasilien med sin mångfald och spännande historia. Det är också det sista albumet i min egen genomgång av intressanta seriealbum från 2015 och prisbelönades även av Eisner-juryn i år i kategorin Best Adaption from Another Medium.

Milton Hatoum är själv av libanesisk härkomst och uppväxt i Manaus och detta präglar berättelsen när det gäller faderns saknad av hemlandet och även det vackra porträttet av staden. Själva historien är en blandning av Bibelns Kain och Abel och John Steinbecks Öster om Eden utan några större överraskningar i sig men det som imponerar är Moon och Bás otroligt skickliga hantverk och känsla för mediet.

Two Brothers är en skön mix av tunga textsjok och underbara svartvita bilder som talar sitt eget språk. Moon och Bás härligt oemotståndliga bildspråk är en blandning av realism och cartoon och hela albumet bjuder på en riktig högtidsstund. Historiens berättare är Nael som är son till familjens indianska hembiträde Domingas och hans öde är nyckeln till hela detta drama som utspelas från början av Andra världskriget till 1960-talet, en omvälvande tid i Brasiliens historia med bland annat byggandet av den nya huvudstaden Brasilia och militärkuppen 1964. Den sistnämnda faktorn drabbar hela landet och framförallt en av bröderna och även rivningen av Manaus gamla hamnkvarter bidrar till den vemodiga stämningen och tider som har flytt.

Mest gripande är porträttet av fadern Halim som älskar sin hustru Zana över allt annat men inte vill ha några barn. Hans hustru vill dock ha tre och så blir också fallet och han blir under resans gång allt mer en bitter betraktare av den ordentlige och framgångsrike Yaqub och hustrus klemande med den late Omar. Berättelsens huvudtema är svartsjuka: Halim när det gäller hustruns kärlek till barnen, Zana när det gäller Omars kvinnor och framförallt svartsjukan mellan bröderna när det gäller kvinnan som de båda älskar.

Av de åtta album jag läst i år rekommenderar jag starkt Nimona, Nanjing: The Burning City, SuperMutant Academy och så Two Brothers av Fábio Moon och Gabriel Bá. Alla dessa berättelser är väldigt olika, allt ifrån underbar verklighetsflykt, gripande krigsskildring, tonårsdrama, glädje och sorg, skräck och komik samt svepande familjeskildring, men alla har de det gemensamt att de är skapade av otroligt skickliga kreatörer som med perfekt fingertoppskänsla levererar storverk.

Jag har redan börjat planera för ”Seriealbum 2016” och i den högen hamnar bland annat Patience av Daniel Clowes, Paul Dini och Eduardo Rissos Dark Night: A True Batman Story och så naturligtvis ytterligare en serieadaption av bröderna Moon och Bá, nämligen Neil Gaimans How to Talk to Girls at Parties. Dessutom är jag sjukt sugen på brödernas Daytripper, som hyllas av många.

Trackback-adress