Tre månader efter att journalisten Chloe Pierces pojkvän Philip skjutit skallen av sig är hon för rädd för att fortsätta leva och beslutar sig för att ta sitt eget liv. Hon räddas dock av sina grannar, bröderna Havelin, och beslutar sig för att göra en grundlig undersökning av Honest World Foundation och deras ledare, hjälp-till-självhjälp-gurun Astrid Mueller. Philip hade blivit en hängiven anhängare av rörelsen ända tills Chloe hittade honom död med Muellers bok ”An Honest World” i handen. Mueller började sin karriär med att författa effektsökande skräcklitteratur (hennes mest kända är den skandalösa romanen ”White Hall Red Hart” på 300 sidor utan en enda punkt som, enligt rykten, gör en antingen för evigt upplyst eller galen om man läser den från pärm till pärm) och nu är hon den mest prominenta personen i den bisarra gränslandsindustrin mellan självhjälp och religion. Något i hennes bok fick Philip att skjuta bort halva sin hjärna i deras nyrenoverade kök och Chloe tänker ta reda på vad. Hon har förlorat allt och det enda som håller henne vid liv är att Mueller är skyldig till pojkvännens död.

Clean Room av Gail Simone och Jon Davis-Hunt (med asgrymma omslag av Jenny Frison) är en av förra årets nya serier från Vertigo som jag sett mest fram emot att få läsa och den överträffar mina vildaste förväntningar. Sällan, eller egentligen aldrig, har jag läst en serie som så obönhörligt kryper under skinnet som en febrig mardröm, fylld av spänning, bra karaktärer och dialog och en värld fylld av mystisk och okänd ondska. Redan i första scenen slår Simone och Davis-Hunt an tonen perfekt där vi får följa den traumatiska händelsen i Muellers barndom som formade hennes liv. Sex år gammal blev hon överkörd av en lastbil, två gånger, och den besatta föraren drogs ur fordonet och misshandlades till döds av åskådarna. Mirakulöst överlevde Astrid men när hon vaknade upp frågade hon mamma varför hennes fars ansikte var gjort av ormar.

Chloe konfronterar Mueller i hennes högkvarter med flera frågor som visar att hon gjort en grundlig journalistisk undersökning. Först försöker alla avfärda henne vänligt men bestämt men när det står klart att Chloe vet mycket, kanske för mycket, får hon följa med på en session i det mytomspunna Clean Room i husets källare. För varje fråga som Chloe får svaret på dyker flera nya upp och efter sitt besök har hon svårt att skilja mardröm från verklighet, hennes kreditkort är spärrat och hon får sparken från sitt jobb.

Att Honest World Foundation är en mäktig rörelse, eller kult, står snart klart och även att de står över alla andra, med ett alldeles eget kodat språkbruk och sina kläder och föremål med rosa detaljer (de har till och med ett rosa jetplan) och de olika nivåerna inom rörelsen symboliseras av schackpjäser, där den första viktiga är torn (Rook). Den tidigare Mossad-agenten Killian Reed är rörelsens talesperson och en kvinna som man inte vill reta upp och vi får även möta Capone som räddar rörelsens rykte efter att en berömd Hollywood-skådis, och medlem, tagit livet av sig genom att skifta omvärldens fokus. Värst av alla är Mueller som är en karismatisk och iskall person, med en stark parfym som luktar hästpiss, som kan bryta ner en människa utan att flytta sig ur stolen medan hon sippar på sitt te. Hon är mycket intelligent och beräknande, har full koll på läget och tänker inte låta något komma i hennes väg, inte ens Chloe. Trots att Astrid är fullständigt osympatisk och vidrig står det också klart att det inte är hon som är skurken, utan något annat och mycket vidrigare.

Clean Room är som en lök med flera lager men till skillnad mot historier som till exempel TV-serien Lost döljer sig inte en ny lök under varje lager utan svar. Även om serien bara börjat och flera frågor återstår så ger första volymen perfekt utdelning och svaret på mycket och det känns befriande.

Davis-Hunt är en för mig helt okänd, men fullständigt fenomenal, tecknare som lyckas skrämma mig på riktigt flera gånger och en av de mest skrämmande detaljerna med serien är att allt sker i fullt dagsljus och med skarpa färger, speciellt fasorna som utspelas i Muellers Clean Room. Jag skulle kunna ägna hela kvällen åt att gödsla med underbara detaljer och hemskheter från serien men nöjer mig med att konstatera att jag är helt såld. Efter en manisk genomläsning var jag tvungen att läsa hela första volymen en gång till för att den var så bra och för att inte missa alla smaskiga brödsmulor som Simone lagt ut under resans gång.

Clean Room är en av de bästa serierna jag läst i år och vill du uppleva en smart, obehaglig och spännande berättelse, som dessutom skrämmer skiten ur dig, kan jag inte nog rekommendera den.

Trackback-adress