Gothampolisens midnattsskift kämpar för att stärka teamet efter en tragisk förlust men som om det inte vore nog med stadens övernaturliga fasor och det faktum att Jim Corrigan även är en okontrollerbar hämndens ängel så är teamets hela existens i fara. Polisens internutredare är något på spåren och midnattsskiftet riskerar inte bara att läggas ned utan är också föremål för en brottsutredning av stora proportioner. Dessutom är hela staden i fara när gamla fasor från förr vaknar till liv och hur ska Gotham City kunna försvara sig när de enda som kan lösa problemet sitter bakom lås och bom?

Andra volymen av Gotham by Midnight samlar Gotham by Midnight #6-12 plus Gotham by Midnight: Annual i en fet paperback där Ray Fawkes fortsätter sin blandning av Arkiv X, Gotham Central och John Ostranders The Spectre med nye tecknaren Juan Ferreyra (Colder). Efter den första volymen (fabulöst läskigt tecknad av Ben Templesmith) fortsätter serien med olika fristående berättelser (en död anställd som hämnas på sin korrumperade chef, vampyrväxter, två av stadens nyhetsankare som får staden att gå bärsärk samt Gentlemans Ghost i Annual-numret) samt den övergripande handlingen att internutredarna försöker lägga ner midnattsskiftet och ställa dem inför rätta allt medan Corrigan helt förlorar kontrollen över The Spectre.

Eftersom DC bestämde att serien skulle läggas ner efter tolv nummer blir handlingen också därefter och speciellt avslutningen känns hoprafsad efter en närmast manisk uppbyggnad. Seriens övriga persongalleri får stå tillbaka för Corrigan och The Spectre vilket är synd för jag gillade verkligen Dr. Tarrs galna vetenskapsman som slits mellan skepticism och mysticism och Lisa Drakes Banshee-personlighet. Serien är på inga sätt dålig, särskilt inte de fristående numren, men jag tycker det är synd att den inte fick grönt ljus för fler nummer för det är den verkligen värd.

Juan Ferreyra har levererat asgrymma omslag till Constantine och bjuder också på läskigt bisarr skräck i hans och Paul Tobins tredelade följetong Colder från Dark Horse Comics (som faktiskt snart kommer att recenseras så fort brevbäraren dumpar dem i brevlådan) och även om hans stil inte kommer i närheten av Ben Templesmiths utomvärldsliga terror så är den mycket mer skrämmande (och dessutom snyggt färglagd av honom själv) än flera andra skräckserier jag läst. Christian Duce tecknar Annual-numret i en mer ordinär stil som passar utmärkt till berättelsen om DC:s gamla Gentlemans Ghost och på det hela taget är Gotham by Midnight en mycket bra serie, som tyvärr får ett abrupt slut.

Trackback-adress