Efter att ha peppat mig själv i flera dagar, och till och med drömt att jag missat tåget, kom jag så äntligen i väg till Stockholms Internationella Seriefestival för första gången. Den enda smolken i glädjebägaren var att jag glömde att ta med förstanumren till Descender och All-New Hawkeye, som jag hade tänkt få signerade av Jeff Lemire själv, men jag bestämde mig raskt för att inte gråta över spilld mjölk och verkligen njuta av festivalen.
Det var inte särskilt svårt med tanke på vilken storartad tillställning denna festival är. Flera våningar av Stockholms kulturhus fyllda med svensk seriekonst av bästa märke och entusiastiska serieälskare vart man än vände sig. Föredrag, prisutdelningar, podcasts live, intervjuer och mycket mer och allt utan krimskrams och fullt fokus på själva serierna. Det är verkligen imponerade att se ett Seriesverige som strålar av stort självförtroende och vitalitet och hela festivalen utstrålade en glädje som det gick att ta på.
I ett lyckorus tumlade jag runt mellan Studion på bottenplan, Serieteket och Ekoteket på andra våningen samt den imponerande seriemarknaden på tredje våningens hörsal och foajé. Efter att ha fått en pratstund med Dennis Gustafsson och en signerad Viktor Kasparsson: Vinterbrand svävade jag åter ner till Studion för att skåda Seriefrämjandents presentation av nomineringslistan för årets Urhunden och Unghunden. Glada tillrop och bifall när det ena namnet efter det andra presenterades av Ola Hammarlund och Fredrik Strömberg och särskilt gladde jag mig åt att skåningarna Natalia Batista och Lars Krantz nominerades.
Till min stora glädje upptäckte jag att Apart förlag hade sitt bord precis framför scenen i Studion och eftersom jag länge velat läsa Kim W. Anderssons alster skaffade jag mig Alena och båda volymerna av Love Hurts. Staffanstorpspågen Kim sprutade av energi och signerade glatt sina verk och jag fick även chansen att prata om hans kommande rymdserie Astrid som både kommer ut på svenska och på Dark Horse Comics till hösten. Recension på denna kommer dyka upp, var så säkra.
Kim fortsatte sedan att prata mer om både Love Hurts, Dark Horse utgivning av Alena och filmen på samma serie som kommer till hösten i en intervju med Cirkeln-skaparen Sara Bergmark Elfgren. Mycket positiv intervju och Kim är verkligen en serieskapare att hålla ögonen på.
Efter att åter ha fått byta några ord med min bloggkollega Anders Lundgren och skådat Jeff Lemire i egen hög person vid Prempa.nu:s bord kände jag att blodsockret låg i botten och var lätt vimmelkantig efter att ha sprungit upp och ner för den långa spiraltrappan, men jag kunde ändå inte sluta le. Min relativt korta, men underbara, dag på festivalen avslutades med en livesändning av min favoritpodcast Hög av serier, som samtalade med bland andra Maria Fröhlich samt Fabian Nordlander och Viktor Engberg från podden Nörden & Jag. På den långa tågresan hem slukade jag alla Kims volymer och upptäckte att han var precis så bra som jag hade tänkt mig, om inte bättre. Perfekt tuschning, underbara färger, galna idéer, populärkultur som jag gillar och samtidigt en serieskapare som har det gåtfulla ”det”. Det som inte går att sätta fingret på, det som får en att slukas av både bilderna och berättelsen och hungra efter mer.
Stort tack till alla arrangörer av festivalen och jag kommer definitivt att besöka den igen. Seriesverige äger!!!
