The United Galactic Counsils (UGC) räddningsteam, bestående av bland andra kapten Telsa och Tim-21:s skapare doktor Quon, lyckades hitta och rädda den unika sällskapsroboten Tim-21, vars maskinella DNA är i stort sett identisk med de fruktade Harvesters som orsakade död och förintelse i galaxen för 10 år sedan, bara för att fångas in av ett gäng Scrappers (prisjägare som jagar robotar) som för dem till planeten Gnish, galaxens äldsta monarki och huvudsäte för robotutresningarna. Under överinseende av kung S’Nok torteras doktor Quon för att avslöja Harvesters hemlighet men det enda han erkänner är att han är en bluff. Han har inte alls byggt Tim-21 utan kopierat en uråldrig och okänd robotliknande varelse som han och hans mentor professor Solomon hittat på planeten Ostrakon. Efter denna häpnadsväckande bekännelse gör den underjordiska robotmotståndsrörelsen The Hardwire en explosiv entré och deras ledare, roboten Psius, introducerar Tim-21 för hans dubbelgångare: Tim-22.

Första volymen av Descender av Jeff Lemire och Dustin Nguyen var en trevlig bekantskap från förra året och mycket är sig likt i andra volymen (samlar Descender #7-11) av denna rymdopera. Faktiskt lite väl mycket likt för det är en förvånansvärt ljummen andra del utan några större överraskningar. Övervägande delen handlar om att Tim-21, Telsa och Quon mer eller mindre mot sin vilja transporteras till Hardwires Machine Moon som är en gömd stad i ett asteroidbälte. Vidare dyker inte helt oväntat Tim-21:s saknade ”bror” upp som en vuxen, bitter och cynisk Scrapper som trots allt saknar sin robot.

Resten av gruppen från första volymen, robothunden Bandit, gruvroboten Driller och kapten Telsas kompanjon Tullis, räddas från planeten Gnish av Andy och hans nya sidekick, den förtjusande mångögda pratkvarnen och matvraket Blugger, som också är verksam som Scrapper, precis som Andy. Bandit kan spåra Tim-21 men Andy klarar det inte själv utan behöver hjälp av sin exfru, cyborgen Effie, eller Queen Between som hon kallar sig nu.

Även om handlingen är lite tunnare så fortsätter världsbygget med asteroidstaden Machine Moon, cyborgernas hemvärld Sampson, som från början var hemvärld för de ursprungliga kolonisatörerna från Moder Jord och en inblick i den kungliga diktaturen Gnishs göromål. Att berättelsen går lite på sparlåga kan bero på att Lemire är en mycket upptagen författare med en mängd olika serier på flera förlag, och det tycker jag är synd för början på Descender lovade så mycket.

De fåtalet överraskningar som dyker upp är för lite och för sent och slutet på andra volymen kunde jag redan räkna ut när jag avslutade första volymen. Vidare så skrivs handlingen lite grann på näsan i vissa scener när olika karaktärer måste förklara för varandra, och för läsarna, varför de handlar som de gör. När dessutom Tim-22 byter hårfärg för att omgivningen ska se skillnad på honom och Tim-21 känns det nästan som om jag läser en serie för alla åldrar och det tror jag inte är meningen från början.

Dustin Nguyen, som i veckan nominerades till en Eisner för serien, fortsätter att briljera med sina härliga vattenfärger och detta tillsammans med flashback-scenerna mellan Andy och Tim-21 är andra volymens största behållning. Även om jag inte är så imponerad av fortsättningen på Descender finns det inte en chans på jorden att jag slutar läsa den eftersom jag är övertygad om att Lemire har mycket härligt kvar i bakfickan.

Som jag nämnt vid flera andra tillfällen är den snart S.I.S.-aktuelle kanadensaren Lemire en mycket flitig serieförfattare, och även tecknare, med fyra serier hos Marvel (All-New Hawkeye, Extraordinary X-Men, Old Man Logan och Moon Knight), Bloodshot Reborn hos Valiant, Descender och Plutona hos Image Comics och i juli är det äntligen dags för den efterlängtade och försenade debuten av Black Hammer från Dark Horse Comics. Seriens tecknare, Dean Ormston (Sandman, Lucifer), drabbades av en stroke förra året vilket gjorde att premiären ställdes in men nu är alltså denna lovande serie om superhjältar som är vilse i tid och rum äntligen på gång.

Under senare delen av 2016 får vi även njuta av två nya seriealbum från Lemire: Först Roughneck (oktober 2016, Simon and Schuster) som handlar om en tidigare hockeyspelare som drabbas av depression samt ytterligare en efterlängtad skapelse, nämligen hans och Scott Snyders seriealbum AD: After Death (november 2016, Image Comics). En 16-sidig preview på den sistnämnda utlovas i det kommande numret av previewstidningen Image+ Magazine som dyker upp nästa vecka enligt Lemires egen blogg och det bådar gott.

Trackback-adress