Varje år kommer det ut en mängd nya serier och även om min pull list svämmar över så kan jag inte läsa allt. Däremot brukar jag passa på att köpa en del lösnummer till paddan, speciellt när ett nytt nummer kommer ut för då är alltid det föregående halverat i pris (inte hos Marvel och DC men från de flesta andra amerikanska förlag), för att se om den är värd att följa. På så sätt har jag upptäckt flera riktigt bra serier, som till exempel Ladykiller, Neverboy, The Paybacks och Negative Space (alla från Dark Horse) samt Airboy och Cry Havoc (Image Comics), men även sådant som definitivt inte tilltalar mig, som till exempel Satellite Sam, Wayward och The Woods, och till den senare kategorin måste jag tyvärr meddela att Snowfall tillhör.

Joe Harris och Martín Morazzo har tidigare skapat serien Great Pacific som är en skruvad historia om vad som kan hända när konsumtionssamhället går helt över styr och i Snowfall tacklar Harris och Morazzo ytterligare ett dagsaktuellt problem i form av den hotande klimatförändringen och de tokstollar som envisas med att hävda att den inte beror på människan. Själva konceptet är lysande med en värld där klimatet helt kollapsat och människor krigar om vatten för att överleva. Ett fascistiskt USA som styrs av ett storföretag är också lockande samt den mystiske White Wizard, som använder snö som ett vapen, som antingen är en myt, hjälte eller terrorist. Snowfall är ett tydligt exempel på att det inte räcker med bra koncept och spännande idéer, man måste också kunna leverera dem.

Snowfall #1 börjar gåtfullt och slutar på samma sätt och vad som händer där emellan är en rörig och oengagerad soppa av menlös mystik. Efter en poetisk inledning i form av en saga transporteras vi till år 2045 och till bosättningen New Mercy någonstans i delstaten New York och vårt första möte med White Wizard. Därefter en saftig infodump om världsläget via en föreläsning på storföretaget Hazeltynes eget universitet för blivande forskare, där vi också får stifta bekantskap med rebellen Anthony Farrow som tror han luskat ut vem White Wizard är: en halvgalen och efterlyst vetenskapsman vid namn August Reasons (lägg av!) som tillbringar sina dagar på en ”moisture farm” (tänk Star Wars och Owen Lars). Som grädde på moset får vi också seriens ”bad guy”, en blond afroamerikansk kvinna av ansenlig längd (och med solglasögon) med ytterligare ett lökigt namn: Inspector Davitika Deal.

Morazzo gör det han ska men Harris behöver verkligen skärpa till sig om han vill få läsare intresserade av sin skapelse. Vissa serier blir bättre om man läser dem i trade men mitt första intryck säger mig att detta inte gäller Snowfall. En del författare av rang, som till exempel Grant Morrison och Jonathan Hickman, kan kosta på sig att vara gåtfulla för att man vet att de i slutändan kommer att leverera något storartat, men dit hör inte Joe Harris. Det finns ingenting som griper tag och berättandet är alldeles för uddlöst och valhänt. Är August Reasons orsak till dödsfall på grund av snöattacker eller är det Hazeltyne som försöker svartmåla honom? Vem vet och vem bryr sig? Inte jag.

Trackback-adress