Efter att Debbie och Led Dent besegrat och tillfångatagit den fruktade hacker-terroristen Davey Trauma hoppas Debbie att deras arbetsgivare, Mr. Flak, ska hålla sitt löfte och befria dem från fortsatt tjänstgöring. Mr. Flak vet dock att Debbie har ett stort hjärta och genom att utnyttja detta lyckas han övertala henne om ytterligare en tjänst: megastaden Los Angeles behov av resurser ökar ständigt men är begränsade och lösningen finns i den prunkande, och teknologifria, trädgårdsstaden Tokyo. Mr. Flak vill att Debbie och Led Dent tar sig dit, stänger av deras EMP-fält och dödar den lokala krigsherren så att han kan skövla staden på dess naturtillgångar.

Debbie går med på detta men har ingen tanke på att återvända eller fullfölja Mr. Flaks uppdrag. Hon har velat ta sig till Tokyo hela tiden i hopp om att avgifta pojkvännen Teddy (Led Dent) och börja ett nytt, teknologifritt, liv. Efter en hård inre kamp och med hjälp av Tokyos allt annat en krigiska ledare ser denna önskan äntligen ut att gå i uppfyllelse…men Teddy är bara en fix från att åter bli beroende och mörka krafter är ute efter hämnd.

De som har läst mina inlägg på Shazam vet att jag är rätt så svag för Rick Remender och speciellt då hans egna serier på Image Comics. Även om inte alla är bra (Black Science behöver verkligen ta sig i kragen) så bjuder de alltid på spännande världsbyggen och koncept, mycket action, kommentarer om vår samtid, och allt serverat av mycket skickliga tecknare, färgläggare och textare. Detta gäller också Tokyo Ghost, vars första arc jag nu avslutat i lösnummer, för det här är verkligen en serie som tilltalar ögonen samtidigt som den bjuder på mycket tänkvärt tankegods.

Kontrasten mellan det apatiskt teknologiknarkande Los Angeles och det lugna, fridfulla och zen-buddhistiska Tokyo är påtaglig och skildras mästerligt av tecknaren Sean Murphy och färgläggaren Matt Hollingsworth. Vare sig det gäller Blå lagunen-scener med nakna kroppar, rosa näckrosor och mandarinänder i solnedgång eller pyroteknisk, blodig och fartfylld action à la Mad Max: Fury Road så har Murphy full kontroll och det här är verkligen popcorn-ögongodis i den högre skolan. Murphy kryddar även berättelsen med små härliga onomatopoetiska ljudeffekter som till exempel när Teddy tar fram sin pistol (grab) och siktar (point) eller ljudet av Mr. Flaks glockenspiel när han kliver ur badet (dangle dangle).

När det gäller Remender så lyckas han berätta en tragisk berättelse om kärleken mellan Debbie och Teddy, där Teddy blivit den drogade mördarmaskinen Led Dent för att han känt sig svag i förhållande till Debbie. Hennes starka kärlek gör honom till slut hel igen men tyvärr bara temporärt och hela arcen slutar i en bestialisk och gripande slakt på allt och alla. När röken har lagts sig börjar jag äntligen förstå vad seriens titel syftar på och jag kommer definitivt följa fortsättningen. I april på Emerald City Comicon i Seattle återkommer äntligen Image Expo där mitt favoritförlag Image Comics presenterar nya spännande serier och både Jonathan Hickman och Rick Remender är två av huvudattraktionerna. Eftersom båda dessa herrar nu lämnat Marvel har jag en känsla att de har något väldigt matnyttigt att presentera och jag kan knappt vänta 🙂

Trackback-adress