Efter två mycket bra volymer av The Wicked+The Divine tar tecknaren Jamie McKelvie en liten paus och så gör även huvudhandlingen i senaste volymen (samlar WicDiv #12-17) där fokus istället ligger på enskilda gudar i Londons Pantheon och där flera skickliga tecknare får chansen att ge oss sin tolkning av denna moderna gudasaga i popskrud. McKelvie har under tiden jobbat med tecknandet av tredje och avslutande delen av hans och Gillens magiska popsaga Phonogram (med undertiteln The Immaterial Girl) och han dyker också upp i tredje volymen med fyra små reflektioner (kallade Videogames), en spännande cliffhanger i WicDiv #17 och så #14 där han tecknar hela numret.

Första volymen slutade med att Lucifers dödades efter att ha rymt från fängelset (dömd för ett mord hon kanske hade begått) och andra volymen handlade om fangirl Lauras och guden Inannas efterforskningar om det var en konspiration som låg bakom. Den supercyniska journalisten Cassandra, som ironiskt nog blev den tolfte guden, Urðr (en av nornorna i nordisk mytologi, Cassandras båda assistenter förvandlades följaktligen till Urðrs medsystrar Verðandi och Skuld), upptäckte att det var fanatiska fans som låg bakom det första misslyckade mordförsöket på Lucifer. Den mordiska guden Baphomet försökte skaffa sig evigt liv genom att stjäla andra gudars livskraft. Efter att misslyckats med att döda The Norns mördar han istället Inanna. Gudamodern Ananke gör den överlyckliga Laura till en trettonde gud…bara för att sekunden efteråt döda henne och hela hennes familj.

Innehållet i The Wicked+The Divine, Vol. 3: Commercial Suicide ser ut på följande sätt:

WicDiv #12 (”Left behind”), tecknad av Kate Brown (The Unicorn and the Woodsman). Beth, en av Cassandras tidigare medarbetare som fått sparken, gör vad som helst för att få ett saftigt scoop. Hon lyckas få en intervju med Baal, Inannas tidigare älskare, och leder honom även till tunnelbanan där Baphomets älskare The Morrigan huserar. Efter att Baal nästan haft ihjäl The Morrigan stoppas han i sista sekunden av Woden och hans valkyrior och The Morrigan sätts i fängsligt förvar i Valhalla. Kate Brown har en skön mangastil och har tidigare samarbetat med Kieron Gillen i Young Avengers #6.

WicDiv #13 (”Commercial Suicide”), tecknad av Tula Lotay (Supreme Blue Rose). Blev en solklar vinnare i kategorin Årets bästa enskilda nummer i min årskrönika och är det bästa numret jag läst av WicDiv så här långt. Efter att ha varit frånvarande i tolv nummer och bara nämnts med kommentaren ”Fucking Tara” får vi så äntligen möta guden som alla älskar att hata. Det är en fruktansvärt gripande berättelse om en kvinna som hela sitt liv varit utsatt för glåpord och skamliga förslag och som nu som guden Tara utsetts för ännu mer av denna vara via sociala medier…bara för att hon ville spela en sång från tiden innan hon blev en gud. Denna handling leder till kommersiellt självmord (vilket är titeln på numret och hela arcen), hennes karriär är över och också hennes lust att leva efter allt hat som följer i kölvattnet. Hela numret tecknas magiskt vackert och gripande av Tula Lotay och berättarrösten är helt enkelt Taras eget självmordsbrev. Likt en vind sveper Tara in i vår berättelse och är sedan borta och när Baphomet, felaktigt, anklagas för hennes död svämmar internet över av hyllningar till Tara istället för hat. Den cyniska ironin får mig att äcklas. Fullständigt briljant nummer.

WicDiv #14 (”The Re-Re-Remix”), tecknad av Jamie McKelvie. Det här numret är på många sätt lika briljant som det förra där vi får en inblick i Wodens störda hjärna när han likt en DJ mixar hela berättelsen så här långt via återblickar. Woden påminner om en perverterad version av Marvels Loki (som Gillen haft lång erfarenhet av genom Journey Into Mystery och Young Avengers) och det här numret är också det mest informativa genom hela serien då man får se Ananke och hennes nickedocka Wodens spel bakom gallerierna. Det är väldigt snyggt att textaren Clayton Cowles framhäver vissa ord i Wodens pratbubblor vilket skapar ett beat som en mix i sig. Höjdpunkten är en bisarr sexscen, vilken är exakt samma som dyker upp i Matt Fraction och Chip Zdarskys Sex Criminals, då som porrparodin ”The Lick-Ed and the Divine”. När denna scen dyker upp i Sex Criminals ger den upphov till skratt men i närvaro av Woden förvandlas den bara till perverterat och misogynt snusk.

WicDiv #15 (”The Light of The Dying”), tecknad av Stephanie Hans. Här får vi följa den entusiastiska gudinnan Amaterasu som är den av gudarna som är mest dedikerad till sin gudaroll. Alla sörjer Taras bortgång och Ananke pratar olycksbådande om ett kommande krig mellan gudarna. Urðr och Amaterasu råkar i luven på varandra men upptäcker snart att de har mycket gemensamt. Stephanie Hans har samarbetat mycket med Gillen tidigare (Journey Into Mystery, Angela: Asgard’s Assassin och 1602: Witch Hunter Angela) och hennes underbara stil och färgläggning ger mersmak.

WicDiv #16 (”None More”), tecknad av Leila Del Duca (Shutter), berättar historien om Marian (The Morrigan) och Cameron (Baphomet) som var gothare och ett par innan Marian upphöjdes till gud av Ananke. Cameron var en plågad själ innan och inte blev det bättre när The Morrigan bad Ananke att få honom vid sin sida.

WicDiv #17 (”The Lost Cat”), tecknad av Brandon Graham (Prophet, Island), handlar om Sakhmet, en gud utan känslor som fyller sin vardag med orgier, alkohol och gärna lite människokött om hon är nykter.

Tredje volymen av WicDiv är minst lika bra som de andra, trots att McKelvie inte tecknar hela volymen. Han återkommer dock i fortsättningen som kommer ut i april 2016 där vi får stifta bekantskap med en ny karaktär, Persephone. Samma månad kommer även första inbundna utgåvan av serien med namnet The Wicked+The Divine Book One som samlar #1-11 av serien och den, plus hela WicDiv, rekommenderar jag varmt.

Trackback-adress