Reportern Upsher och fotografen Doff från skvallerblaskan The Hebdomadal tänker göra ett reportage om ”kidnappningen” av Alana från Landfall men inser snart att detta rör sig om något helt annat och är starten på deras största scoop någonsin…ända tills Agent Gale från Landfalls hemliga underrättelsetjänst upptäcker att de vet för mycket och bussar den frilansande prisjägaren The Brand och hennes bedårande Sankt bernhardshund Sweet Boy på dem.

The Will, tillsammans med Lying Cat, Gwendolyn och slavflickan (som nu får namnet Sophie) vilar ut sig på vad som verkar vara en paradisplanet men som visar sig vara livsfarlig och Gwendolyn blir extra angelägen om att hitta Marko – inte för att döda honom utan för att hon behöver hans magiska krafter.

Under tiden anländer Marko, Alana, Hazel och de andra på rymdträdet till planeten Quiteus för att få träffa den store författaren och inspiratören D. Oswald Heist. Sällskapet får äntligen en välbehövlig paus efter månader på flykt men detta är bara lugnet före stormen.

När jag öppnade tredje volymen av Saga (som samlar #13-18) tog det ett tag innan jag fann mig till rätta. Det visade sig nämligen att avslutningen på andra volymen (Saga #12) var en så kallad flash-forward, ett hopp in i framtiden som en del av er som följt TV-serien Lost känner igen (en TV-serie som Brian K. Vaughan för övrigt skrivit manus till). I normala fall brukar jag bli rätt så trött av sådana påhitt men här funkar det utmärkt eftersom Vaughan får gott om tid att skildra Marko och Alanas sällskaps vistelse med både värme, kärlek och eftertanke. Karaktärerna blir ännu mer genomarbetade och gör slutet på tredje volymen ännu mer smärtsamt.

I första volymen gladde jag mig särskilt åt hur lik Sagas värld är vår egen, med till exempel förortsliv, tvättmaskiner, sällskapsspel och träningskläder men även kritik av gammaldags könsroller och förföljelser av homosexuella kommer upp på tapeten. På många sätt är fantasy- och science fiction-världen i Saga bara en kuliss eftersom varelserna beter sig som människor och berättelsen skulle lika gärna kunna utspela sig på jorden i vår tid.  Inramningen med en fantasifull rymdopera förstärker dock bara handlingen och gör hela tiden serien bättre och bättre.

Det presenteras inte så mycket nya karaktärer i tredje volymen men vi får en rejäl inblick i Alanas bakgrund tack vare journalisterna Upsher och Doffs efterforskningar. Det visar sig att hennes far gift om sig med en kvinna som är lika gammal som hon själv och den spralliga och überkäcka styvmoderns inflyttning i huset är en av orsakerna till att hon tog värvning. Vidare får vi en aning om varför Landfall så gärna vill ha tag i Alana, något som är så känsligt att triljoner liv är i fara. Introduceringen av den välklädda prisjägaren The Brand och hennes Sankt bernhardshund Sweet Boy (som skjuter giftpilar ur näsborrarna) är en riktig höjdare och bådar gott för kommande volymer.

Det bekymmerslösa livet på Quiteus får också Heist att upplysa Alana och Marko om att de trots allt har en familj att ta hand om och att det vore lämpligt för alla att tänka på en framtid för deras dotter Hazel. Detta blir också ett faktum efter den tumultartade avslutningen på volymen (där vi bland annat får reda på vad motsatsen till krig är och Gwendolyn står öga mot öga med Marko och Alana) som blir början på något nytt.

De tre första volymerna av Saga hänger ihop som ett helt kapitel och går även att läsa i sin helhet i den inbundna Saga Book One som funnits på marknaden sedan slutet av 2014. Vad som händer i nästa volym återstår att se men jag har mina misstankar om att vi kommer att få en inblick i den virtuella TV-showen Open Circuit och att vi även kommer att få stifta bekantskap med konstnären, och Heists andra hustru, Yuma. Det kommer förmodligen dröja länge innan vi får se flera av karaktärerna från de tidigare volymerna vilket känns vemodigt men själv ser jag verkligen fram mot ett nytt kapitel i Brian K. Vaughan och Fiona Staples spännande äventyr.

Trackback-adress