När Marko bröt sitt svärd i bitar, som en offergåva till det magiska rymdträdet som de nu lämnat planeten Cleave i, glömde han bort dess magiska ursprung. Förstörelsen av svärdet, som funnits i hans släkt i generationer, leder till ett oväntat besök på rymdskeppet av hans föräldrar Barr och Klara och efter diverse missförstånd ger sig Marko och hans mor iväg till en angränsande planet dit deras barnvakt, det röda spöket Izabel, teleporterats efter en besvärjelse från modern. Det visar sig dock inte alls vara någon planet utan ett gigantiskt kosmiskt ägg…som är på väg att kläckas.

Under tiden hinner Markos sårade exflickvän Gwendolyn upp prisjägaren The Will, som sörjer The Stalks bortgång, för att övertala honom om att fortsätta jakten på Marko och hans familj. The Will går med på detta på ett villkor: Att de först befriar den lilla slavflickan på bordellplaneten Sextillion.

Andra volymen av Saga (som samlar #7-12 av serien) innehåller mycket av det som jag gillade med första förutom att det mesta av handlingen bara är en transportsträcka till tredje volymen. Själva förloppet i realtid innefattar mötet med Alanas svärföräldrar och en kort men djup vänskap mellan Barr och Alana, räddningsoperationen av Izabel och flykten från det nykläckta rymdägget, mötet mellan Gwendolyn och The Will och befriandet av slavflickan (som besitter märkliga varselkunskaper), ett tumultartat möte mellan The Wills skepp och Marko och Alanas rymdträd samt Prince Robot IV:s ankomst och möte med den mystiske författaren D. Oswald Heist på fyrplaneten Quiteus. Vi får också flera långa sjok av flashbacks från Markos barndom och får även reda på hur seriens huvudpersoner blev ett par på Cleave.

Dialogen och karaktärerna är för det mesta på topp och introduktionen av den coola Gwendolyn samt den enögde, vältalige och karismatiske författaren D. Oswald Heist är en trevlig frisk fläkt. Fiona Staples får också många tillfällen att briljera med nya härliga skapelser, som en vederstygglig jätte med alldeles för stor scrotum, häxor med uppochnervända huvuden och livsfarligt spott samt en liten upprättgående säl i hängselbyxor med en valros på fyra ben som packdjur.

Andra volymen innehåller minnesvärda scener som till exempel konversationen mellan The Will och Gwendolyn (med små irriterande men hejdlöst roliga inhopp av The Lying Cat) vid deras första möte, Markos far som tillverkar snygga och skottsäkra kläder till den nyblivna familjen och så den lyckliga men vemodiga scenen mot slutet när Marko minns hur hans far lärde honom att rida på en gräshoppa stor som en ponny. All underbar fantasi blandad med trovärdiga karaktärer samt Hazels berättarröst är styrkan med Saga och det som får mig att vilja fortsätta men andra volymen haltar lite och framförallt finns det några logiska fallgropar som jag inte riktigt kan smälta.

Dels är det det faktum att The Will till varje pris försöker rädda den lilla slavflickan samtidigt som hans uppdrag är att röva bort ett barn och mörda hennes föräldrar. Sedan har vi scenen där hans rymdskepp (som är misstänkt lik en flygande kålrot men det är absolut inget negativt i det här fallet utan bara positivt) skadas och The Will hoppar ut i världsrymden utan rymddräkt och räddar The Lying Cat. Lite märkligt, men det är ju trots allt en saga 😉

Det är tydligt att boken A Night Time Smoke, skriven av D. Oswald Heist, spelar en viktig roll i berättelsen med sitt dolda pacifistiska budskap och den spännande avslutningen på planeten Quiteus, med en stygg cliffhanger, ger mersmak.

Trackback-adress