Finns det något härligare än att läsa en av sina favoritserier i en lyxig inbunden utgåva? Hårda pärmar utan sladdrigt överdrag och lagom tjock så inte händerna somnar eller risk för skallfraktur om man skulle råka somna med dyrgripen i soffan eller sängen. En överdådig omnibus är naturligtvis trevlig men jag har upptäckt att flera av de jag införskaffat, som till exempel Walt Simonson mycket generösa Thor-samling, är så stora och tunga att de är omöjliga att läsa. Istället står de och samlar damm i bokhyllan och ger mig dåligt samvete, dels för att de ofta är svindyra och för att jag inser att jag aldrig kommer att läsa dem.

Serien Revival (”A rural noir”), av Tim Seeley och Mike Norton med snygga omslag av Jenny Frison startade 2012 och är nu inne på sitt 34:e nummer och har kommit ut i två feta samlingsvolymer (Revival #1-23) med en tredje på väg i januari 2016, är en av mina absoluta favoritserier som med sitt rika persongalleri, gastkramande spänning och mystik bara blir bättre och bättre. Själva konceptet är att alla som dog den 2 januari 2012 i den lilla staden Wasau, Wisconsin återvänder från de döda, inte som zombies men inte heller som de var när de levde. Alla verkar sakna en själ, gråter blod när de är upprörda, har övermänsklig styrka och läker vid kroppsskador. Myndigheterna befarar att det kan röra sig om en smittsam sjukdom och hela staden Wausau med omnejd sätts därför i karantän. Dessutom skapas en alldeles speciell polisstyrka, som samarbetar med CDC (Centers for Desease Control), för att utreda brott med ”reviver”-anknytning, vilket det finns gott om och inte blir det färre med tanke på att denna situation med döda som återvänder lockar till sig horder av lycksökare och fanatiker från när och fjärran.

Det som gör serien till en sådan njutning för mig är det ständigt växande persongalleriet där nya, spännande och djupbottnade karaktärer presenteras i varje ny arc. Revival tar verkligen tid på sig också och inga personer eller händelser känns krystade eller onödiga utan bidrar till en fruktansvärt välskriven, spännande, mystisk och snyggt ritad skräckhistoria. I centrum av berättelsen har vi systrarna Cypress där storasyster Dana är en av poliserna som utreder reviver-brott och lillasyster Martha (Em) visar sig vara en reviver. Em blev mördad av en okänd gärningsman och eftersom deras far Wayne är sheriff i staden vill ingen av systrarna att han ska få reda på hennes tillstånd. Dana har en son, Cooper, som ser osaliga andar i skogen och eftersom han har ont om kompisar blir en av dem hans lekkamrat. Danas exman Derek hankar sig fram genom att göra kroki-målningar på universitetet och övar sig i konsten att tatuera på sin nya flickvän, strippan Nikki. Jag tänker inte gå igenom alla karaktärer eftersom recensionen skulle bli alldeles för lång men jag kan inte låta bli att nämna några till, som den evigt unge 90-åringen och hälsogurun Lester Majak samt den enögde B-filmregissören och rasisten Edmund Holt vilka båda ger en skön krydda till serien.

Förutom alla vanliga människor i Wasau med sina fel och brister så har vi förstås alla revivers, främst då Em eftersom hon är en av huvudpersonerna men det finns gott om andra mer eller mindre störda återvändare som inte passar in i samhället. Den läskigt trevliga Ms. Gorski som driver en stödgrupp för revivers, den lilla flickan Jordan som är bekymrad över att hon inte såg Gud när hon dog, gamle Mr. Hine som var ett vårdpaket och nu tar en gruvlig hämnd på sina barn för att de försökte ta livet av honom samt youtubekändisen Rhodey ”Road rash” som i jesusdräkt åsamkar sig själv skada för att han kan. Den sorgligaste av alla är borgmästarens fru som är självmordsbenägen och varje dag kommer på nya sätt att ta livet av sig när hennes make glömmer bort att tejpa fast henne i badkaret.

Själva ramhandlingen är att systrarna var för sig eller tillsammans försöker ta reda på vem som dödat Martha men vi hinner även stifta bekantskap med andra mördare, organhandel med reviver-kroppsdelar (som vidskepliga tror ger evigt liv), spökena i skogen och allt annat underligt du kan tänka dig i en lantlig stad i karantän där några döda återvänt till livet. Även om det är lätt att kalla Revival för ytterligare en zombieserie så är det långt ifrån sanningen. Det här är långt ifrån en zombieapokalyps eftersom det handlar om människor som återvänder och inte hasar runt och vill äta din hjärna utan är precis som du och jag om än allvarligt störda. Den har mer likheter med den franska filmen Les Revenants från 2004 som blev en TV-serie (Gengångare, SVT) med en amerikansk remake (The Returned, Netflix) eller den sämre, och nedlagda, TV-serien Resurrection som bygger på en roman från 2013.

Om du är sugen på en gastkramande skräckhistoria med mycket bra handling och karaktärer kan jag inte nog rekommendera Revival. I den senaste volymen får man även en liten bonus i form av en bisarr och galen crossover mellan Image-titlarna Chew och Revival och även om den är mycket underhållande så är den bara en aptitretare jämfört med Seeley och Nortons Revival.

Trackback-adress