Jakten på den mystiska organisationen Chaos fortsätter att ställa till det för Black Widow: Hennes advokat och vän Isaiah vårdas på sjukhus efter en skottskada och själv tvingas Natasha gå under jorden eftersom hon nu själv jagas av ordningsmakten för gamla synder. På grund av anklagelserna mot henne är hon Persona non grata hos bägge sina arbetsgivare, S.H.I.E.L.D. och Avengers, men Black Widow är fast besluten om att rentvå sitt namn och utkräva hämnd på Chaos. Frågan är bara hur man besegrar en fiende som inte finns registrerad någonstans, skrämt sina underlydande till tystnad och som infiltrerat flera olika statsmakter över hela världen. Följ upplösningen i slutet på Nathan Edmondson och Phil Notos run med Black Widow.

Precis som i andra volymen av Black Widow är jag mest bekymrad av Nathan Edmondsons tämligen ordinära berättarstil och samtidigt hänförd av Phil Notos fantastiska bilder och färgläggning. Det som är mest imponerande med den här serien är just det faktum att vi fått en kontinuitetsfri berättelse i 20 nummer där Noto på något omänskligt sätt lyckats med bedriften att leverera både omslag och insida till en hel serie och dessutom utan att missa en enda deadline. Detta förtjänar verkligen att hyllas för utan Notos bidrag hade Black Widow aldrig blivit en serie att lägga på minnet.

Inledningen av tredje volymen är lysande där Natasha söker upp Isaiahs tilltänkte mördare och ger sig ut på jakt efter personer med anknytning till Chaos. Noto bygger upp en underbar stämning med härliga höstfärger och en beslutsam och målmedveten blick i Natashas ögon som jag sent ska glömma. Volymen innehåller hela åtta nummer (Black Widow #13-20) och kampen mot Chaos slutar (eller inte…?) rätt så otillfredsställande med #18. Återigen är det Edmondson som är skuld till detta medan Noto gör stordåd genom att fånga alla delar av Black Widows historia, både i nutid men också i dåtid och även i en tänkbar framtid. Här får vi bland annat stifta bekantskap med en leende Natasha på kärlekssemester tillsammans med Matt Murdock och en ung Natasha som hämnas oförrätter i barndomens Moskva och i dessa scener visar Edmondson att han är en skicklig författare medan uppgörelsen med Chaos känns krystad och konstruerad.

Höjdpunkten på hela serien kommer i de sista numren som dels hänger ihop med inledningen på Secret Wars där Natasha försöker göra allt för att rädda så många hon kan, inklusive sin älskade katt, från jordens undergång samtidigt som vi får en gripande berättelse från hennes bakgrund som lönnmördare åt Sovjetunionen. Efter att ha läst dessa avslutande nummer förstår man verkligen vilken resa hon gjort och att hennes liv är en ständig kamp för att ångra sina gamla synder genom att vara en bättre människa.

Rent handlingsmässigt är alltså hela serien en blandad kompott med en fenomenal tecknare som gett mig den definitiva versionen av hur jag tänker mig att Black Widow ser ut. Även om jag ser fram emot Mark Waid och Chris Samnees kommande serie med Natasha så kommer jag aldrig glömma hennes uttrycksfulla blick, näsa och hår i händerna på Phil Noto. För alla som vill läsa en av de snyggaste Marvelserierna någonsin kan jag verkligen rekommendera Black Widow och vill man se mer av Phil Noto är det bara att plocka upp den nystartade miniserien Chewbacca (tillsammans med Gerry Duggan). Nu när Edmondson är klar med Black Widow så dyker även hans kraftigt försenade sistanummer till serien Where is Jake Ellis? tillsammans med Tonci Zonjic upp nu i december. Denna serie, tillsammans med inledningen Who is Jake Ellis?, från Image Comics har jag hört mycket gott om så den kommer jag definitivt skaffa mig.

Trackback-adress