Den värsta natten i agent Velvet Templetons liv var när hon avslöjade att hennes man var en dubbelagent och tvingades döda honom på deras smekmånad på Bahamas 1956. Märkt av detta togs hon ur aktiv tjänst och blev ”temporärt” sekreterare åt den topphemliga organisationen ARC-7:s chef, director Manning. Nu, 1973, nästan 20 år senare visar det sig att hon och organisationen har blivit grundlurade. Hennes make var inte alls någon dubbelagent och nu jagas även Velvet misstänkt för mord på en av organisationens bästa agenter. Det är dock få som vet om att hon var en deras bästa agenter innan hon hamnade bakom ett skrivbord och nu tänker Velvet gå till bottnen med allt dubbelspel genom att hitta en tidigare agent som organisationen gömt på hemlig ort. Han sitter på värdefull information och det enda sättet att få reda på var han är är att bryta sig in i lejonets kula: ARC-7:s högkvarter i London. Följ den spännande fortsättningen på Ed Brubaker och Steve Eptings rasande skickliga spionthriller i Velvet Vol. 2: The Secret Lives of Dead Men.

Vilken underbar vecka! Efter att ha avnjutit min andra trade från Image Comics av Ed Brubaker kan jag bara konstatera att mina kandidater till årets bästa författare, bästa serie, bästa tecknare samt bästa färgläggare krympt dramatiskt. Av alla serier jag läst i år finns det i stort sett ingen som kommer upp i samma klass som Brubakers alster och med tecknare som Sean Phillips (The Fade Out) och Steve Epting (Velvet) samt bägge seriernas gemensamma färgläggare Elizabeth Breitweiser vid sin sida kan det i mina ögon inte bli mycket bättre än så här. Den enda serien som kommer i närheten, också från Image Comics, är Lazarus av Greg Rucka och Michael Lark men teamet bakom Velvet leder upploppet med en hårsmån.

Det finns egentligen ingenting som jag inte gillar med Velvet. Spiongenren tas till nya höjder med twisten att Miss Moneypenny är en dödligare agent än James Bond. Kalla kriget när det var som frostigast. Intriger och dubbelspel som inte ger mig hjärnspöken utan väl uppbyggda och med perfekt timing i varje nummer. Fläckfri dialog och bra personporträtt. Högoktanig action med klassisk fight på ett rusande tåg och en fruktansvärt nagelbitande spänning som ger mig gåshud samt en avslutande cliffhanger som får mig att slita det lilla hår jag har på huvudet eftersom det är så långt kvar tills nästa trade kommer ut. Utgivningstakten av lösnumren haltar just nu smärtsamt men varje nummer är värt att vänta på i detta mörka mästerverk.

Velvet påminner mer om Ian Flemings originalversion av James Bond i böckerna men hon är en långt mer avancerad och intressantare karaktär än den manschauvinistiske torrbollen 007 och alla jämförelser med honom är egentligen helt ovidkommande eftersom Brubakers skapelse är så mycket bättre och i en klass för sig. Glöm James Bond. Läs Velvet av Brubaker och Epting istället. Tillsammans med Fatale är den en av 2010-talets bästa serier och jag rekommenderar den av hela mitt seriehjärta.

Trackback-adress