I mer än 10.000 år har Gilad Anni-Padda, även känd som The Eternal Warrior, beskyddat jorden från allehanda fasor men hans tre ärr i ansiktet är för honom en ständig påminnelse om de gånger han misslyckats med sin gärning. Tre gånger har den odödlige Gilads dåvarande mästare The Geomancer (en ätt av kvinnor och män med magiska krafter som fungerar som jordens röst) dödats framför hans ögon av den mäktiga och blodtörstiga demonen The Immortal Enemy och varje dödsfall resulterade i en mörk tidsålder för mänskligheten. Nu är demonen ute efter vår tids Geomancer, Kay McHenry, men den här gången är Gilad inte ensam, till sin hjälp har han The Valiant.

Den här titeln var den första i Valiant Entertainments nysatsning Valiant Next som startade i december 2014 och har hyllats av många, inklusive Harvey-juryn som gav den tre nomineringar (Best Inker (Joe Rivera), Excellence in Presentation samt Best Limited Series) och med tanke på att den skapats av ett riktigt superteam av kreatörer, med författarna Jeff Lemire (Descender, All-New Hawkeye, Green Arrow) och Matt Kindt (Mind MGMT, Past Aways) samt bild av Paolo Rivera (Daredevil) och tusch av hans far Joe Rivera, kräver den nästan att läsas, vilket jag också följaktligen gjort.

The Valiant är en eventserie i samma stil som de vi brukar övergödas av från DC och Marvel och det är uppenbart att Valiant Entertainment går i samma fotspår samt att de klarar detta galant. Det är inte första gången förlaget ger sig in i event-svängen men efter tre år på marknaden är de nu varma i kläderna och redo att utmana de stora två på riktigt när det gäller superhjälteserier. Dock visar sig den gamla frasen ”less is more” gälla även The Valiant för serien blir inte bättre bara för att man skapar en fasansfull fiende eller hot och samlar alla universums hjältar i en stor sluggfestbonanza för att lösa problemet.

För det första tycker jag att seriens bad guy är rätt så lökig med ett ännu lökigare namn – The Immortal Enemy – och vi får inte heller någon bra förklaring till varför han dyker upp i historien för att döda Geomancers mer än att han verkar älskar kaos. Scenen när alla Valiants hjältar samlas för att stoppa honom faller platt som ett korthus och det blir extra tydligt när denna bombastiska fight varvas med Kay McHenry och Bloodshot som gömmer sig i ett övergivet köpcentra. De scenerna är istället fantastiska och full av äkta värme och superbra dialog. Istället för att kalla serien The Valiant kunde man ha nöjt sig med att ge ut en självständig miniserie med bara Bloodshot och McHenry för mellan dem slår det gnistor. En annan höjdare är att varje gång The Immortal Enemy dyker upp sker det i form av något som hans offer fruktar mest av allt och i McHenrys fall är det en riktigt läskig gubbe i frack och plommonstop, Mr Flay, från en saga som hennes far läste för henne som litet barn.

Serien har en rätt så bra tvist med en mystisk box som är lösningen på problemet och det gripande slutet ger mer avtryck än de flesta Marvel-event jag läst. Paolo Rivera är för det mesta i högform men tappar fotfästet när alla hjältar ska skildras samtidigt men förutom detta finns det inget att anmärka på rent utseendemässigt. Precis som de flesta event-serier är det ett nöje för stunden men du behöver inte läsa den för att få glädje av Valiants övriga utbud av bra serier. Nästa stopp blir Divinity.

Trackback-adress