Mitt serieår 2014 avslutades med att jag läste They’re Not Like Us #1 av Eric Stephenson (Nowhere Men) och Simon Gane (Vinyl Underground, Godzilla) som kom ut på själva julafton. Den X-Men-liknande premissen med ett team av ungdomar med superkrafter som håller sig utanför samhället lovade gott och speciellt det faktum att de bara använder sina krafter för sina egna själviska syften utan en tanke på att använda dem i samhällets tjänst. Istället avskyr de sin omgivning och är fast beslutna att förbli oupptäckta eftersom de inte är som oss andra. Första numret var så pass bra att jag beslutade mig för att lägga serien till min pull list och nu när första arcen på sex nummer är avklarad (They’re Not Like Us Vol. 1: Black Holes for the Young) är det så dags för en recension.

Tyvärr måste jag meddela att första arcen inte blev någon höjdare och egentligen är det skrämmande lite som händer överhuvudtaget. Hela handlingen kretsar kring huvudpersonen Syd (som egentligen heter Tabitha) och hur hon mer eller mindre hålls fången i en lyxvilla i San Francisco av något som liknar en sekt eller kult av ungdomar med superkrafter och trasigt förflutet. Syd är själv telepat och lär sig hantera sina krafter med hjälp av bland andra gruppens ledare The Voice och nu vill de att hon ska bli en av dem (speciellt den klärvoajanta Maisie, för så säger framtiden) men då måste hon lämna sitt gamla liv bakom sig vilket även innebär att hennes föräldrar måste dö.

Syds inre kamp för att komma underfund med om hon vill ansluta sig till teamet eller gå sin egen väg är egentligen det som jag stör mig mest på i They’re Not Like Us. Hon är hela tiden fullt medveten om att gruppen gör själviska och kriminella handlingar och får under resans gång också mer inblick i alla de andra medlemmarnas störda uppväxt vilket till viss del kan förklara varför de hatar vuxenvärlden. Syds föräldrar är dock inte psykopater och mördare utan oroliga vuxna som gjort allt vad de kan för att hon ska bli kvitt sina inre röster. När hon äntligen kommer på att hon inte vill ha med de andra ungdomarna att göra har det gått sex nummer av tröttsamma monologer till ingen nytta eftersom hennes beslut har varit solklart från början.

När jag beslutade mig för att läsa serien i sin helhet var det mest för att jag var intresserad av hur deras vardag ser ut men av den varan blir det inte mycket. Istället får vi en teaterpjäs i serieform och när vi är framme vid #6 känns det som om Stephenson är färdig med det han vill berätta. Det som ändå räddar serien är karaktären Syd och någon mystisk dold agenda som förmodligen utforskas i fortsättningen samt att hela serien är ett skolexempel på sjukt skön design. Istället för ett ”X” använder gruppen ”≠” eller ej lika med-tecknet för att visa att de är annorlunda och varje nummer börjar direkt på omslaget som innehåller seriens första ruta, titel och alla kreatörer och avslutas, helt reklamfritt, på sista sidan med ett tänkvärt citat. Det sorgliga är väl att Stephenson inte lyckas fylla serien med mer innehåll trots att utrymmet är maxat.

Flera av citaten är hämtade från låttexter av Manic Street Preachers men även Johnny Rotten, Morrisey och Duran Duran men mitt favoritcitat kommer från den legendariske dubbelagenten Kim Philby: ”To betray, you must first belong”. Synd bara att själva serien inte är lika bra som inramningen 🙁

Om du ska läsa en serie av Eric Stephenson rekommenderar jag varmt Nowhere Men (tecknad av Nate Bellegarde) som är en helt underbar sci-fi-berättelse där vetenskapsmän är som rockstjärnor. Denna spännande och intelligenta historia om ”science gone bad” är lysande från första till sista rutan och fullspäckad med essäer, fiktiva kändisspalter, hemliga dokument och annat härligt lull lull och textas och färgläggs (precis som They’re Not Like Us) av Fonografiks respektive Jordie Bellaire, som dessutom fick en Eisner Award för bland annat Nowhere Men. I augusti kommer första volymen i nytryck och till hösten sparkar serien igång igen efter ett tvåårigt uppehåll på grund av att Bellegarde kämpat mot en depression. Läs Nowhere Men! Du kommer inte bli missnöjd!

Trackback-adress