Den här våren har jag utforskat fyra nya serier från Dark Horse Comics: Ei8ht av Rafael Albuquerque (vars första nummer jag redan recenserat), Neverboy av Shaun Simon och Tyler Jenkins, Past Aways av Matt Kindt och Scott Kolins samt Lady Killer, skriven av Joëlle Jones och Jamie S. Rich och tecknad av samma Jones, som avslutades i veckan och därmed blir föremål för en liten recension.

Serien utspelas 1962 (vi får inget bestämt årtal i berättelsen men avslutningen av serien äger rum vid invigningen av 1962 års världsutställning i Seattle med Space Needle och allting) där vi får möta Josie Schuller som lever ett minst sagt spännande dubbelliv. För vänner och bekanta, och framförallt hennes aningslöse man, är hon den typiska hemmafrun som tar hand om två bedårande tvillingflickor, hus och hem och även en del ideell välgörenhet. Josies ”välgörenhetsarbete” består dock för det mesta av beställda mord, en verksamhet som hon sysslat med i femton år. Dock börjar hennes uppdragsgivare tvivla på hennes prioriteringar och lojalitet. Hon börjar bli en risk och risker måste man stävja snabbt innan de blir ett allvarligt problem.

Redan i det utmärkta förstanumret sätter Joëlle Jones an tonen med en perfekt känsla, både vad gäller Josies dubbelliv men framförallt 1960-talet, när hon knackar dörr och iförd en blå tidstypisk uniform utger sig för att vara en försäljare för Avon Products. Serien färgläggs exemplariskt av Laura Allred, som oftast brukar färglägga maken Mike Allreds alster, och Joëlle Jones stil är som hämtad ur något av Hanna Barbera eller till och med Disneys Pongo och de 101 dalmatinerna fast mycket mörkare och blodigare. Dark Horse Comics lanserade serien som ”Betty Draper möter Hannibal” men det är något missvisande. Josie är ingen galen seriemördare utan en mycket skicklig lönnmördare som hennes uppdragsgivare investerat en hel del i. Om jag får beskriva serien skulle jag istället kalla den ”Betty Draper möter Black Widow”.

Lady Killer är en svart komedi, spännande thriller och samtidigt en perfekt skildring av hemmafruns vardag i 1960-talets USA. Josie verkar inte skilja på sina olika arbetsuppgifter, mord eller hemarbete, utan lägger ner hela sin själ i bägge två. Hon blir lika frustrerad när hon får blod på uniformen eller när hennes ena klack blir bortskjuten i en skärmytsling som hon skulle bli om maten kokar över eller rengöringsmedlet är slut. Dock börjar hennes familjeliv prägla henne mer och mer vilket drabbar hennes planering och blir ohållbart när hon avbryter ett uppdrag eftersom hennes tilltänkta mål är ett föräldralöst barn. Hennes manschauvinistiske partner Peck och högste chefen Stenholm anar att allt inte står rätt till och detsamma gäller hennes tysktalande svärmor fast av andra orsaker. Hon börjar alltmer undra vad Josie pratar om med främmande män och varför hon ofta är frånvarande eller sen.

Lady Killer är en mycket bra miniserie i fem delar som visserligen inte revolutionerar lönnmördar-genren men som sticker ut på ett härligt sätt i djungeln av science fiction och superhjältar som präglar serieindustrin just nu. En fortsättning lär också komma men då utan Jamie S. Rich som numera blivit senior editor hos Vertigo och lagt seriens fortsatta öde helt i Joëlle Jones händer. Med tanke på att det var just Jones som kom på idén i första rummet och att hon dessutom tecknat hela serien så är jag inte ett dugg orolig. Lady Killer har en lysande framtid och jag ser fram emot kommande volymer.

Trackback-adress