Mötet med det nya och okända har väckt Dawn Greenwoods lust efter äventyr efter det att hon kidnappats av utomjordingar och räddats av Silver Surfer. Hon säger adjö till sin familj och ger sig tillsammans med Silver Surfer ut på en upptäcktsfärd genom kosmos. Resan tar henne till planeten Prime (som har galaxens bästa glass), ett farligt mörker och slutligen planeten Newhaven där Dawns och Surfers vänskap sätts på prov. Det visar sig nämligen att den sistnämnda planeten befolkas av de sista överlevande från en mängd världar som Galactus och hans tidigare sändebud Silver Surfer har förintat och när Dawn får vetskap om Surfers mörka bakgrund känner hon sig sviken och förd bakom ljuset. Surfer förvisas från Newhaven medan den förkrossade Dawn stannar kvar och som om det inte vore nog med tråkigheter så har Galactus följt spåret efter Silver Surfer som leder rakt mot Newhaven.

Jag vet inte om det är slumpen eller den obotlige romantikern inom mig som styr men de senaste titlarna jag recenserat har alla haft kärleksfulla relationer i fokus. Först hade vi kärlekshistorien mellan Chenglei och Zhen i Trees av Warren Ellis och Jason Howard, följt av kärleken mellan en människa och robot i Alex+Ada Vol. 2 av Sarah Vaughn och Jonathan Luna samt Sex Criminals Vol. 2 av Matt Fraction och Chip Zdarsky. Silver Surfer Vol. 2: Worlds Apart (samlar Silver Surfer #6-10) av Dan Slott (Amazing Spider-Man) och makarna Michael Allred och Laura Allred (FF) blir under resans gång alltmer en kärlekssaga mellan jordbon Dawn och rymdfararen Silver Surfer och det är verkligen en magisk saga som Slott och Allreds kokat ihop.

Alla underbara ingredienser från första volymen är kvar och förutom de perfekt timade komiska inslagen bultar mitt hjärta extra mycket för den allt djupare vänskapen mellan Dawn och Surfer. Kulturkrockarna mellan en rymdfarare och en jordbo är många, dråpliga och underbara. Som när Surfer dramatiskt manar sin bräda framåt i rymdens oändlighet bara för att hela tiden påminnas om att Dawn behöver äta tre gånger om dagen och dessutom uppsöka en toalett då och då. När sedan Dawn klagar över svullna mandlar löser Surfer det på sitt alldeles egna sätt genom att helt enkelt avlägsna dem med sin kosmiska kraft. Den chockade Dawn blir förbannad över detta övertramp och när den oförstående Surfer frågar om han ska sätta tillbaka dem svarar hon surt: ”Nej! Jag vill ha glass. När man tar bort mandlarna får man glass”.

Stunderna där Surfer visar att han får allt starkare känslor för Dawn är också underbara. Som när han ger henne en ring gjord av en liten del av hans kosmiska kropp för att de alltid ska vara tillsammans och kunna nå varandra även om de separeras av tid och rum. Eller när han låter henne surfa på brädan och hon flyger upp och ner och han utbrister: ”Det finns inget upp och ner i rymden. Hur bär du dig åt?”. ”Ingen aning” svarar hon och bägge två brister ut i skratt.

Förutom Dawn och Surfer har vår fantastiska berättelse ytterligare en huvudrollsinnehavare, nämligen Surfers bräda (eller Toomie som Dawn kallar den) som visserligen inte kan prata men förstår en konversation och meddelar vad han tycker genom personens spegelbild.

De första två fristående numren är helt perfekta och de tre återstående som handlar om Newhaven, Dawns kännedom om Surfers mörka förflutna samt gamla påsbrallan Galactus gästspel har inte riktigt samma nerv och glöd men tillräckligt för att ge ett toppbetyg till hela andra volymen.

Nu har serien blivit varm i kläderna och levererar precis den sorts äventyr jag förväntade mig från början, det vill säga nya världar och utomjordingar, kosmiska förvecklingar samt känslan av upptäckarglädje. Som grädde på moset har vi den underbara kemin mellan Dawn och Surfer och paret Allred i högform vilket gör att Silver Surfer nu är min absoluta Marvel-favorit och en av de titlar jag ser fram mest emot varje månad och jag vill aldrig att den ska ta slut.

Trackback-adress