När familjen Rhodes yngste son försvinner spårlöst slits familjen i stycken. Ett år senare när mamma Wendy lämnat den uppgivne och alkoholiserade pappa Aaron, som fortfarande misstänks ligga bakom sonens försvinnande, dyker han plötsligt upp men inte som någon hade förväntat sig. Mikey är en nu en fullvuxen man med långt hår och skägg som babblar om drakar, troll, ödet, profetior och hur han blev Terrenos store hjälte när han besegrade gudakungen Lore. Nu har han återvänt för att jaga fem trollkarlar som nu befinner sig på vår jord innan de hinner ställa till med allt för mycket jävelskap och med tanke på att han ser ut som en Conan-kopia och dessutom var utrustad med en hiskelig mängd vapen satte polisen honom i häktet. Aaron och Brennan hjälper den yngste medlemmen av familjen Rhodes ut ur häktet så han kan fullfölja sitt uppdrag men allt står inte rätt till. Är Mikey den hjälte han utger sig för att vara eller är han bara ett ondskans instrument utsänt av Terrenos mörka krafter?

Första numret av Birthright var en av mina favoriter från förra året och jag har sett fram emot att läsa serien i samlad form. Joshua Williamson lyckades leverera något som jag inte trodde han hade i sig och med det briljanta tecknarteamet, teckningar av Andrei Bressan och färgläggning av Adriano Lucas, kändes serien som en vinnare. Williamsons skrivande brukar vara en blandad kompott med ofta snygga koncept och idéer som tyvärr drabbas av undermålig dialog, platta personporträtt och logiska fallgropar vilket var fallet med andra volymen av Ghosted och besvikelsen Nailbiter men i Birthright känns det att han träffat rätt från början.

Styrkan i Birthright är Mikeys två helt olika resor som bildar en helhet. Äventyret, utmaningarna och acklimatiseringen till fantasy-världen Terrenos som barn och Mikeys återkomst som vuxen och vad som ser ut att vara en jakt på fem magiker för att rädda även vår värld. Istället för att bli den hjälte som ödet och profetiorna förutspådde gjorde han någonstans på första resan ett aktivt val att han ville återförenas med sin familj och hamnade därmed i klorna på Terrenos mörka krafter. Förhållandet mellan storebrodern Brennan och Mikey är också en av seriens höjdpunkter och visar hur starka banden mellan två bröder kan vara, både på gott och ont.

Förutom ett gripande och spännande porträtt av Mikey själv är seriens persongalleri bäst på Terrenos med trollet Rook som mentor och Mikeys egna armé av änglar där Rya är den mest framträdande. Det enda jag stör mig lite på är Williamsons porträtt av Mikeys mamma Wendy som förvandlas till något slags syndabock för att hon först vägrar tro på Aarons berättelse om hur sonen försvann från början men även det faktum att hon vägrar tro att sonen nu återvänt.

Vi får också en förklaring på seriens titel där enbart de som är födda med en speciell kraft har möjlighet att lämna Terrenos och även stifta bekantskap med Nevermind som är seriens svar på ”The Dark Side of The Force” som man frivilligt måste anamma.

Bortsett från lite menlös dialog då och då och en mellandel som trampar lite vatten är Birthright en mycket bra serie med en egen röst och ett spännande koncept och cliffhangern i avslutningen på Birthright #5 gör det omöjligt att inte vilja följa fortsättningen. Williamsons bästa serie har en fortsatt lysande framtid och mycket tack vare den fantastiske tecknaren Andrei Bressan och Adriano Lucas utmärkta färgläggning som lyckas lika bra med fantasy-miljöerna som den riktiga världen. Rekommenderas!

Trackback-adress