She-Hulk och Hellcat tar hjälp av Hank Pym för att rädda livet på en forskare som krympt vilket inte blir det lättaste eftersom en lugn bakgård förvandlas till en dödsfälla av myror, fåglar och katter när man är väldigt liten. Efter detta farofyllda äventyr i Lilleputt-land får She-Hulk en oväntad klient, nämligen ingen mindre än Steve Rogers, mer känd som Captain America. Cap, som nu är en 90 år gammal gubbe utan sitt supersoldatserum, anklagas för att ha orsakat en annan människas död 1940, alltså innan han anmälde sig frivilligt till Operation Rebirth och blev just Captain America, och hela hans eftermäle står på spel. Dessutom blir fallet extra komplicerat för She-Hulk eftersom åklagarsidan representeras av Matt Murdock, mer känd som Daredevil. Vi får också sköna rallarsvingar av She-Hulks gamla fiende Titania och lösningen på den mystiska ”The Blue File” i denna den avslutande samlingen av författaren Charles Soule och tecknaren Javier Pulidos version av Shulkie.

Efter ett fullständigt briljant fristående nummer med Hank Pym i She-Hulk #7 går serien tyvärr på sparlåga ända till slutet i She-Hulk #12. Den rättsliga tvisten med Captain America i centrum förvandlas till en trött transportsträcka fullspäckad med juridiska teknikaliteter som jag förstår tilltalar Charles Soule, som just extraknäcker som advokat när han inte författar serier, men som bara ger mig huvudvärk. Visst behåller She-Hulk sin charm och alla karaktärer, speciellt Cap och Daredevil, är lika helgjutna som innan men det är bara såååå tråkigt. Bottenrekordet är Matts och She-Hulks slutpläderingar som presenteras på ett uppslag på vit bakgrund med Murdock på en sida och Walters på den andra och sjukt mycket pratbubblor och text och det ända jag tänker är ”ska jag orka läsa det här?”

Det är en helt ofattbar befrielse när Titania dyker upp i #11 och vi äntligen får se lite klassisk Marvel-action där Titanias knytnävar får Shulkie att färdas långt utanför Manhattan. Hela slutet känns dock lite stressigt vilket jag kan förstå eftersom Soule och Pulido var tvungna att sy ihop säcken lite tidigare än vad de förmodligen planerat och kontentan blir därmed en avslutande samling som inte är lika lysande som den första. Det som slår mig mest är också att Soule inte levererar när det gäller det juridiska rollspelet som jag hade förväntat mig utan istället överraskar mig totalt med att skriva riktigt rolig och bra klassisk Marvel.

Är det här det sista vi får se av Charles Soules She-Hulk då? I det avslutande numret får vi reda på att Idea Hive Inc. får en ny hyresgäst, nämligen Howard the Duck, som startar ny firma och She-Hulk, Angie och apan Hei Hei är faktiskt med i Howard the Duck #1 av Chip Zdarsky och Joe Quinones som kommer ut den här veckan. Vidare får vi reda på att She-Hulk är advokat till Inhumans så det finns en stor chans att hon dyker upp i serien Inhuman som ju författas av ingen mindre än Charles Soule. I det kommande spektaklet Secret Wars dyker också ett nytt gäng med kvinnliga superhjältar upp, kallade A-Force, med She-Hulk i spetsen och dessutom författad av G. Willow Wilson som gjort en strålande insats med nya Ms. Marvel.

Charles Soule har även frestat mig med lite kryptisk smyginformation i sin blogg The Land of 10.000 Things om vad han kommer att erbjuda läsarna under året. En ny okänd egen serie samt fyra nya serier till Marvel varav en kan vara Daredevil. ”En legendarisk karaktär” som han ”alltid älskat” och att ”några av de bästa i branschen tidigare jobbat med serien” låter i mina öron som ett kassaskåpssäkert tips att Soule tänker ta över Daredevil när Mark Waid och Chris Samnee avslutar sin långa run inom kort. Vi får väl se 🙂 Hur som helst har jag haft kul med nya She-Hulk och jag önskar att fler superhjälteserier kunde vara som denna. Rolig, charmig, kontinuitetsfri, snyggt tecknad, mycket superhjältar och inte för mycket allvar.

Trackback-adress