Einstein, Feynman, general Groves, Daghlian, Ustinov och Gagarin har tagits tillfånga av den allt galnare kannibalen Oppenheimer för att pressa ur dem alla hemligheter han behöver för att slutföra sina egna experiment…och kanske ta sig en liten munsbit också. Vad Oppenheimer och hans hantlangare general Westmoreland däremot inte räknat med är den varelse som Einstein och Feynman pusslat ihop av olika hemska kreatur som de hittat under sina resor i alternativa världar. Frågan är vem som ligger mest risigt till: forskarna i sin bur eller Oppenheimers anhang som snart får en mördarmaskin på halsen.

Efter att ha betat av Avengers-titlarna som utgör Time Runs Out, Vol. 1 och tredje samlingen av East of West har turen så kommit till Jonathan Hickmans andra långkörare på Image Comics. The Manhattan Projects Vol. 4 innehåller #16-20 av serien och jag kan direkt meddela att denna samling är den svagaste i hela serien så här långt. Inga nya skruvade varianter på historiska skeenden eller galna experiment och sci fi-inslag presenteras utan istället lägger Hickman krutet på tortyr, köttigt ultravåld med kroppsdelar som flyger och annat meningslöst. Allt det som gjorde serien unik och charmig på sitt eget galna sätt är som bortblåst och istället får vi en brutal mellanakt som jag bara vill ska ta slut. Tortyren av general Groves, slakten i Los Alamos, den oundvikliga slutstriden mellan den kommunisthatande generalen Westmoreland och Einstein och Feynmans blåa välartikulerade monster med fyra hjärnor samt Ryan Brownes (God Hates Astronauts) avslutning på Oppenheimers ”inbördeskrig” står mig upp i halsen och det är inte förrän vår världs Einstein, som brutalt kastades ut i Multiversum av en alternativ Einstein i första volymen av The Manhattan Projects, dyker upp och räddar biffen som jag äntligen kan andas ut.

Einsteins återkomst och hans insikt att all världens ondska bottnar i Oppenheimers existens samt Einsteins mål att förgöra alla alternativa världars versioner av denne galning är höjdpunkten på volymen och sorgligt nog den ända. Avslutningen i övrigt känns stressad och ologisk, till exempel köper jag inte Albert Einstein och Albrecht Einsteins nyvunna vänskap efter vad Albert fått genomlida, general Groves förräderi eller alla glada miner vid den avslutande korvgrillen.

Det är sorgligt att den serie av Jonathan Hickman jag gillat mest helt tappat luften och The Manhattan Projects, som var helt underbar i volym ett och två, känns nu som ett avslutat kapitel för min del. Nästa volym handlar om Kalla kriget och jag tänker ge Hickman och Nick Pitarra en chans till att hitta tillbaka till seriens ursprungliga härliga blandning av historia, vetenskap och galenskap.

Trackback-adress