Xiaolain, Amerikanska folkrepublikens ordförande, samlar ledarna för de övriga sex nationerna (Unionen, Konfederationen, Kungariket New Orleans, Republiken Texas, Armistice och The Endless Nation) på neutral mark för att prata om den stora elefanten i rummet – krig!

Medan krigstrummorna mullrar fortsätter Döden, efter en dust med The Ranger, jakten på sin son vilken också är av intresse för Apokalypsens övriga tre ryttare. Fadern för att rädda och ryttarna för att dräpa. Vem hinner fram först och går det verkligen att rädda Dödens son, en pojke uppfostrad av maskiner som aldrig sett dagens ljus och som dessutom är Apokalypsen själv?

Första traden av East of Weast handlade om hämnd och den andra om The Chosen och jakten på Dödens son. Rikard och jag har tidigare beskrivit serien som fin yta som egentligen bara är blodig skit samt en förvirrad blodig nihilistisk allegori över människan serverad i lyxförpackning. Jag hade väldigt höga förväntningar på East of West eftersom jag tyckte om konceptet med en science fiction-fantasy-western och Nick Dragottas bilder var fabulösa. Serien har dock varit så överhopad av våld, mysticism och filosofi à la Hickman i en gryta som tyvärr inte smakar bättre bara för att den har mer ingredienser. Därför är det extra glädjande att Hickman nu är färdig med presentationen av det gigantiska persongalleriet med profetior och utvalda för att äntligen koncentrera sig på att berätta en riktigt bra berättelse.

Just det ständigt växande persongalleriet och de politiska intrigerna med dolda agendor och knivhugg i ryggen gör East of West väldigt lik Game of Thrones, som jag aldrig kan få för mycket av, och samarbetet mellan Hickman och Dragotta är som om de vore en varelse. Det går helt enkelt inte att blinka bort det faktum att varje bildruta är ett konstverk och i perfekt synk med Hickmans brutalt blodiga världsbygge.

East of West Vol.3 är lika dialogtung som övriga volymer men serien har fått ny fart och mycket tack vare introduktionen av The Endless Nation som består av de ständigt krympande resterna av Amerikas ursprungsbefolkning utrustad med teknologi och vapen som fruktas av alla parter. Vidare har vi Dödens son, Babylon, som brutit sig ur sitt fängelse och ledsagas av en artificiell intelligens som är en flytande sfär kopplad till hans kropp. Denna sfär, som pojken kallar Balloon, matar honom med tankar och information som är allt annat än verkligheten och avslutningen när Babylon ser dagens ljus är den bästa scenen i hela serien så här långt.

Uppenbarelseboken enligt Hickman går nu in i sin andra andning när de första femton numren av East of West är avklarade och nu vill jag inte sluta läsa den längre, vilket var fallet för inte så länge sedan. Hickman och Dragotta har skapat en serie som är för mycket av det mesta men när de lugnar ner sig och berättar en historia är den lysande.

Trackback-adress