Som Andreas förtäljde i förra veckans nyhetssammandrag så har Image påbörjat återutgivningen av Criminal, serien som mer än någon annan befäste styrkan i samarbetet mellan Ed Brubaker och Sean Phillips. Lyckligtvis nöjer man sig inte med att enbart släppa de sex albumen på nytt utan vi får även en tidning där den tongivande men så här långt relativt perifera figuren Teeg Lawless spelar huvudrollen. Efter att ha klantat till det i samband med firandet av ett lyckat jobb sitter Lawless av trettio dagar i länets omvårdnad. Planen att hålla en låg profil och spendera tiden med att läsa ikapp vad han missat av barbarserien Savage går dock i stöpet. Det blir uppenbart att han retat fel person och plötsligt försöker varje idiot med ambitioner att komma upp sig i Center Citys kriminella kretsar döda honom.

Brubakers språk är lika vilt som Phillips bilder i utsnitten från ”Savage”.

Det har gått lite drygt fyra år sedan eminenta Criminal: Last of the Innocent (första numret finns recenserat av Henrik här) flyttade fram gränserna för noirseriernas uttryck med sin kombination av hjärtskärande smutsiga bilder i Phillips sedvanligt kantiga stil och tillbakablickar där makabert och skabröst innehåll seriekrockade med partier tecknade på Archiemanér. Även i föreliggande one shot fortsätter formexperimenten, denna gång via barbarserien i serien som låter Phillips leka med rastreringar och vilda sidupplägg i glada blinkningar till Savage Sword of Conan, Marvelmagasinet som hade sin storhetstid i mitten av 70-talet när historien om Lawless utspelar sig. Det är för övrigt inte första gången tecknaren ger sig på Sword and Sorcerygenren. I Robert E. Howard’s Savage Sword # 4 fick vi den korta och brutala novellen ”White Death” skriven av Peter Doree där Phillips släppte lös sin inre Frank Frazetta med gott resultat.

Ur ”White Death” av Phillips och Doree.

Att det förekommer vissa speglingar mellan den svärdsvingande Zangar och Lawless våldsamma öden är i sig inte ett nytt grepp, men används här så pass återhållsamt att det aldrig känns som en ansträngande gimmick. Det som förenar de bägge är att dödandet blivit ett närmast banalt inslag i deras vardag, något som är en så pass integrerad del av deras natur att de knappast skulle kunna lämna det bakom sig trots övertygelsen om att de vill. Och som en solkig påminnelse om det sociala arvets obönhörlighet får vi i den senare delen av serien möta en mycket ung Tracy Lawless, Teegs äldste son. De som läst Criminal tidigare vet hur han bittert får erfara att du kan fly till andra sidan jorden men din fars skugga undkommer du aldrig.

Åtskilliga i denna one shot får erfara vådan av att komma mellan en man och hans barbartidning.

Man märker att Brubaker säkerligen saknat Center City och dess persongalleri i minst lika hög grad som läsarna. Det är något med kriminalberättelsens formbundenhet som driver fram en klarsyn hos dess främsta utövare. Svärtan förenas med en ofiltrerad ärlighet som inte väjer för tillvarons och det mänskliga hjärtats förrädiskhet.  Hoppas att fler hittar till den moderna klassiker som är Criminal via Imageutgåvorna. I sina bästa stunder är Brubakers ord i kombination med Phillips bilder lika slagkraftiga som någonsin en aforism av E.M. Cioran. Och sist men inte minst måste vi komma ihåg:

”Fuck if I know… guess us real Zangar fans just gotta stick together, right?”

Någon som har ett extra ex. av magasinsvarianten? Hör av er!

Trackback-adress