Bruce Banner, som jobbat åt S.H.I.E.L.D. ett tag, skjuts på nära håll i bakhuvudet av en okänd gärningsman. Samma skurkar för sedan bort hans medvetslösa kropp till okänd ort där ett team av landets bästa hjärnkirurger under hot tvingas rädda hans skadade hjärna. Skurkarna är måna om att hålla Bruce vid liv för de vill även att kirurgerna ska implantera en manick som gör det möjligt att kontrollera Banners förvandlingar till den smaragdgröna besten Hulk.

När Mark Waid tog över skrivandet av Hulk i november 2012 drog jag en suck av lättnad. Dessförinnan hade jag nämligen genomlidit 16 nummer av ångest där Jason Aaron försökte skjuta hela Hulk-skutan i sank efter flera goda år med bland annat Greg Paks Planet Hulk och World War Hulk. Jag tillhör även dem som gillade Jeph Loebs röda Hulk, mycket tack vare den fenomenale tecknaren Ed McGuinness och det faktum att de lyckades hålla röda Hulks riktiga identitet hemlig under hela resan.

Mark Waid presenterade med den nya serien Indestructible Hulk ett nytt koncept där Banner ställde sin mästerliga hjärna till S.H.I.E.L.D.:s förfogande i utbyte mot att organisationen fick ett eget massförstörelsevapen i form av Hulk. Serien var helt okej i tio nummer, med gästspel av bland annat Thor och Daredevil och den gamle Thor-mästaren Walt Simonson som gästttecknare i tre nummer. Efter detta tappade serien sin egna röst och förvandlades till en tie-in-soptipp för olika events såsom Age of Ultron och Inhumanity. Vad som hände på resan vet jag inte men det verkar som om Marvels högsta höns mer och mer tagit över seriens tyglar istället för att låta Mark Waid berätta sin egen historia. I Daredevil har Waid däremot fått fria tyglar vilket har resulterat i en av Marvels bästa titlar men så är som sagt inte fallet med hans Hulk vilket känns bortkastat på en så bra författare.

Hur går det då för den skadeskjutne Bruce? Med hjälp av sitt gröna alter ego lyckas han slå sig ut men skadorna på hans hjärna är så stora att Banner bara är en skugga av det geni han varit. Skurkarna som ligger bakom dådet är fast beslutna att fullfölja sitt uppdrag och när man lokaliserat Bruce, som befinner sig under Maria Hills beskydd på hemlig ort, skickar de en radioaktiv zombieversion av Abomination på honom. Efter en rejäl sluggfest besegras Abomination med hjälp av delar av Avengers och Iron Man ”lagar” Bruce hjärna med hjälp av Extremis. Allt detta sker i de första fyra numren av nya adjektivlösa versionen av Hulk och sedan säger Waid tack och adjö…eller?

Nu råkade jag nosa upp en fortsättning (mycket tack vare sista sidan i Hulk #4 som meddelar ”Next: Original Sin!”) i Original Sin: Hulk Vs. Iron Man #1-4 där Mark Waid och Mark Bagley slår ihop sina påsar med Kieron Gillen och Luke Ross. Här får vi alltså en avslutning på dessa herrars version av Hulk respektive Iron Man och vad passar väl bättre än att få avsluta i en tie-in till ett event…eller inte. Banner får reda på att Iron Man mixtrade med gammabomben som skapade Hulk och vill ha hämnd. Genom att lura Tonys bror Arno får Bruce en överdos av Extremis vilket skapar en supersmart Hulk. Efter en hejdlös fight får Bruce reda på att Tonys mixtrande i själva verket gjorde bomben svagare och räddade hans liv. Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Kontentan av allt detta gör Waids avslutning av Hulk till en rätt medioker och trött tillställning. Vi får inte reda på vem eller vilka som ligger bakom Banners skottskada och serien är tillbaka på ruta ett igen, med undantaget att Hulk återigen är en smart sådan. Den nya tecknaren Mark Bagley, som levererar det han brukar, får fortsatt förtroende i kommande nummer medan Waid lägger krutet på nya serien S.H.I.E.L.D., med agent Coulson i huvudrollen, samt en nylansering av Archie med Fiona Staples som tecknare. Jag kan utan omsvep säga att jag ser mer fram emot nya Archie än mer Marvel från Waid. Nu ska jag läsa vad Hulks nya författare, Gerry Duggan (Deadpool, Nova), kokat ihop med min, nu supersmarte, smaragdgröne vän.

Trackback-adress