Onslaught är tillbaka i Red Skulls skepnad med Professor X:s telepatiska krafter. I hemlighet har han gjort den övergivna nationen Genosha till ett koncentrationsläger där han tänker genomföra sin slutliga lösning på mutantsläktet och skapa ett nytt Eternal Reich men med gemensamma krafter från Avengers, X-Men och Magnetos bad guys åker han på pumpen. Doctor Doom och Scarlet Witch kastar en inverterings-besvärjelse över Red Skull för att Professor X:s goda sida ska ta över men när dammet lagt sig visar det sig att besvärjelsen påverkat alla stridande grupper på Genosha. Hjältar blir onda och skurkar blir goda och fullt krig mellan Avengers och X-Men står för dörren.

Jag började veckan som jag brukar med att plöja igenom serier som lagt sig på hög för att hitta något nytt och fantastiskt att skriva om här på Shazam men efter veckans läsande känner jag mig helt uppgiven och apatisk. Jag började läsa Mark Waids sista nummer med Hulk, vilken var en besvikelse jag återkommer till, fortsatte med den stora slutstriden i Avengers World, vilket var ett stort skämt, för att till slut sätta mitt hopp till Rick Remenders storslagna event Axis vars grundstenar lades redan i hans Uncanny Avengers #1 från 2012. Det visades sig återigen att jag svalt event-betet med hull och hår och nu känner jag mig bara blåst och lurad och önskar att jag lagt mina pengar på nio BRA serier från förra året istället för nio usla.

Jag är helt övertygad om att alla som engagerat sig i Axis, speciellt Remender, gjorde det med de bästa föresatser men som ordspråket lyder: vägen till helvetet är kantad av goda föresatser. Hela eventet är en dålig repris på eventet Avengers vs X-Men (som är helt okej) medan Axis svämmar över av dålig dialog, alldeles för många superfigurer, brist på djuplodade karaktärer, fånig action och ett hoprafsat slut där vi i stort sett är tillbaka där vi började. Tecknarna Andy Kubert, Leinil Yu och Terry Dodson gör sitt jobb men när Marvel kallar in alla tecknare till finalen, plus den obligatoriska event-tecknaren Jim Cheung, är katastrofen total. Efter att ha läst så många bra serier av Remender under 2014, som Uncanny Avengers, Black Science och Deadly Class, är jag närmast bestört eftersom hans vanliga nerv, glöd och känsla för härligt häftiga koncept är som bortblåsta. Det är som om Remender själv drabbats av en besvärjelse som den Doom och Wanda kastade i början på eventet, eller så har han helt enkelt bara drabbats av event-förbannelsen.

När jag började läsa Marvel-serier igen på riktigt under början på 2000-talet hade förlaget en guldålder med Bendis House of M, Millars Civil War och Paks World War Hulk men efter att eventet Secret Invasion misslyckats med att leverera trots en sjukt spännande och gastkramande uppbyggnad har det bara gått utför. Nu slår Marvel på stortrumman igen med ödesmättade rubriker om Marvel-universats undergång i kommande supereventet Secret Wars och jag blir bara trött. Den enda trösten är att Secret Wars bubblat i Jonathan Hickmans hjärna i flera år och med tanke på hur bra uppbyggnaden är i hans pågående dubbelarc ”Time Runs Out” (Avengers och New Avengers) så hyser jag gott hopp. När det gäller Axis hoppas jag bara att jag ska glömma att jag läst den eftersom den fick mig att allvarligt överväga om jag någonsin mer skulle kunna läsa en Marvel-serie. Tack Gode Gud för Ms. Marvel, Black Widow, She-Hulk och Hickman för att ni finns och stort tack till Image Comics som alltid finns där som en bästa vän och skäms alla inblandade för att ni lurade mig att läsa Axis.

Trackback-adress